När jag steg upp tänkte jag först på förintelsen, sen tänkte jag på Steve Prefontaine, att jag måste köpa alla böcker som skrivits om Steve Prefontaine eftersom jag ska sno hela hans liv till romanen jag tänker skriva. Jag satte på kaffe och skrev och sen tvättade jag bort blodfläckarna på golvet inne på stora toaletten. F blödde näsblod igår. Goliat i rasmassorna. Ser ni honom? En jättelik kannibal som frossar i människokött alltmedan den röda armén rycker allt närmare. Goliat tillfångatogs, fördes till Zjukov som bjöd den enorma kannibalen på vodka och nästan miste livet när Goliat kastade sin tvåhundrakiloskropp mot den lille generalen. Först tänkte de skicka Goliat till gruvorna i Sibirien men Stalin förbjöd dem. Stalin lät bygga ett enormt cirkustält i utkanterna av Charkov. Krigsskadade soldater fick tredubbla ransoner vodka och biljetter till cirkusen där Goliat stod i den upplysta cirkusmanegens mitt och dödade djur (vargar, får och människor) med bara händerna. När tyskarna kapitulerade i Stalingrad 1943 gick 91 000 tyskar i rysk fångenskap. Alla historieböcker struntar i att berätta om de 11 000 tyskar som inte gjorde det, som vägrade kapitulera, som stannade kvar i rasmassorna, som sökte runt efter något ätbart i kloakerna om nätterna, som gjorde motstånd i mer än en månad. Några lyckades nästan ta sig tillbaka till de tyska linjerna. Tänk på dem. På deras steg i snön, på deras sista ögonblick i livet. Tänk på människans svarta jävla själ.