Backen med blandad läsk i skafferiet. Huset. Allt som var självklart och det enda som överhuvudtaget funnits i världen. Allt som är borta för alltid. Och vad gör vi nu? Går runt med ljus och lykta och söker spåren efter barndomens sanningar (lögner), som alla förtvinat eller blivit lika svåra att fånga som rök. Jag undrar om markaskogen luktar likadant nu som den gjorde i min barndom. När pappa tvingade ut oss och vi plockade svamp så länge det behövdes, tills det att hinkarna var fyllda. Har varje skog sin egen unika doft? Har varje gata? Varje tid? Varje sekund? Igår dog M. Han dog omgiven av sin familj och han led inte för han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin. Han led inte för att han hade fått morfin.
Det åkte en moped över gärdet igår. En grupp ungdomar stod i stormen på Djuröbron och det såg ut som om de förberedde sig för att hoppa. I förra veckan blev jag nästan påkörd av en buss. Klockan tre i natt vände Frasse sitt lilla ansikte mot mig och sa att han älskade mig. För 108 000 år sedan dog Homo erectus ut på Java. De underjordiska sjöarna på Mars. Den spegelblanka sjön vi brukar bada i om kvällarna. Mormors röst när hon lutade sig ut från fönstret och ropade att pannkakorna var klara.
detibrunnen 