07:12

Följ bryggan ut på vattnet. Känn vattnet rulla under dig. Förstå din litenhet. Alla glömda som kom före dig, alla tankar som ska komma sen. Lyssna till de barbenta som går längs stranden, vet att de sitter på samma hemligheter som du. De viskar om samma katastrofer, de sista andetagen, tennismatchen innan lunch, de som dör i ensamhet, det löpande bandet, tigrarna som fått smak på människokött. Sutcliffe väntar längst ut på bryggan. Hans mörka kläder är blöta. Sandkornen gnistrar som stjärnor. Han har målat stjärnhimlen, slängt musiken ner i djupet. Han är inte död. Han är årtusendets mest bevarade hemlighet, precis som du. Ingen tänker som du. Alla tänker som du. Soldaterna har simmat in under bryggan. Deras stålhjälmar trycker på underifrån och du tänker att du är lurad, att det låter precis som fotsteg. De vuxna hänger upphängda i trådar på natthimlen, de dinglar framför månen och stjärnorna och du viskar det du sa när du var liten, just det du försökt att komma ihåg sen, efteråt, i hela ditt vuxna liv. Nya ljud från stranden, någon har tänt en eld, fast det råder eldningsförbud har någon tänt en eld. Miljardärernas röster ekar över himlavalvet. De goda ljuger om vad som egentligen hände i Duma. Vattnet under dig. Förstå din litenhet. Förstå hur sällsynt du är. Förstå att du är här nu.