Bärbels första fylla

Bålen smakar som gammal frukt utblandat med klister. Jag blundar och lyssnar till sorlet ute på balkongen. Sofies hackiga skratt, två knallande mopeder som kör i varv efter varv runt huset. En accelererande mängd bilder, minnen, blixtrar inuti mitt huvud. Jag känner mina steg på ängarna och i skogsbackarna och ute på gården. Jag drar in den tidiga morgonluften och så fort solen är uppe går jag till fiskdammen, till den skuggiga trädgården bakom den rika familjens hus. Jag böjer mig ner mot min spegelbild. Det svala vattnet snuddar mina fingertoppar, jag ser på karparnas torpedformade gestalter. Solen gassar på min nakna rygg. Det varma gräset sticker under mina nakna fötter. Jag är hemkommen från skogen, alldeles sönderriven och med klänningen i trasor. Jag dricker mera bål. Bilderna blir suddigare. Allt svårare att tyda. Sofies skratt igen. Balkongdörren som stängs och sedan öppnas igen. En tyngd bredvid mig på soffan.