(frida)

du

lämnade krogen utan förvarning

utan ord

du försvann

ut i den stålkalla

februarinatten

dina steg

mot aphuset

inte mot oss

mot något annat

du var

en fjäril och en tiger

den enda som såg dig

snava över kullerstenarna

var du

din stapplande spegelbild

din röst

knastrade i porttelefonen

du skrattade

rosslade spottade

vi hörde hissen stiga

som en orm i huset

du ryckte upp dörren

Om jag varit någon annan

som varit nyfiken

som velat tala med dig

jag var inte det då

jag var askan

på nästa cigarett

Lämna en kommentar