Salen låg under jord. Salen var så stor. Stjärnbilder brann i skuggorna precis under taket. Gångar och korridorer ledde ned till salen. En dörr fanns bakom ett arkivskåp i det nedlagda magasinet på Örebros stadsbibliotek. En dörr fanns bakom en lucka i golvet under det löpande bandet på en laxfabrik norr om Bergen. Tusentals fler dörrar fanns. Alla lika gömda, alla lika glömda. I salens mitt stod en orgel. Orgeln var självlysande. Den brann lika kallt i mörkret som marelden gjorde den där gången vid havet. Då det kändes som om någon gick vid min sida. Orgelns toner var ett stigande hav i mitt bröst. Det allra första och sista i världen. Ltfisk började sjunga. Salen tömdes på människor. När salen var helt tom, var alla plötsligt där.