Regnet över sjön i Torrsjöboda. Cigaretten och den knastrande radion.
Den avmätta kvinnorösten som meddelade att Ernst-Hugo Järegård var död.
Polisens steg upp i trapphuset.
Polisen hade sett oss, när vi lutade oss ut ur varsitt fönster och kastade ölflaskor till varandra.
Elden i novembermörkret. Så länge sen nu. Det som kändes som en början börjar alltmer te sig som ett slut.
Parkerna i Eskilstuna när vi stapplade hem eller bort. Visst var vi levande då? Så minns jag det nu, att det var som om en regnbåge exploderat över gräset, över våra steg.
Primal Scream i tältet, hundratals armar som sträcktes uppåt, vajade i mörkret som kokande spaghetti.
Bussen mellan Blekinge och Örebro. Katterna var så unga då, när de låg på varsin gren i äppelträdet i skymningen.
detibrunnen 