04.30

Målaren i Bernards debut. Sökandes, undflyende sig själv, sina skugga, sitt liv, sin fysiska kropp. Ut i frosten, ut i mörkret. Ut mot människoblivande, människoförintande. Varmt kaffe på mina läppar. Bultande sår på min tumme. Dean Moriarty-sår? Anne på Grönkulla-sår? Brevet från Simon. Det varma hugget i hjärtat. Känslan av att vara den enda goda människan i världen. Jag ska skriva om det där en dag. Trycka upp boken i den kalla maktens ansikte. Tvinga den att andas. Ögonblicket innan jag fick ett meddelande på wordfeud i min dröm. Avsändaren var 68 år gammal och skrattade åt mig. Målaren? Makten? Ljuskäglorna från bilen lyser upp snön. Motorn går. Lamporna lyser. Bilföraren söker efter något i skogsdungen bakom hyreshusen. Människoblivande, människoförintande. En plötslig vetskap om ett brott, om att konturerna av kroppen bara är synlig vissa tider, vissa dagar, vid vissa temperaturer. Starvation point. Ronjasången ekar i trapphuset. Kommunhusets konsulter tar om på julbordet. Den välklädde mannen från HR-avdelningen äter mest julskinka av alla. Han skrattar och vill skåla starkt. Snart förlorar han sig i en fräsande tirad om brottsligheten, elpriset och åsiktskorridoren. Greta borde gå i skolan. Somalier borde inte skaffa så många barn. Romer inte klä sig så varmt. HR-mannen skålar och skrattar. Han har ett diplom på väggen som säger att han är god, att hans värdegrund är bra. Förra veckan ville HR-mannen lägga en hand på städerskans lår. Gjorde det också. Roberts Wells julskiva hackar. Jag vill lägga mig under Edward Bloms julgran och lyssna på när de vuxna pratar. Låta deras samtal vyssja mig till sömns. Så som jag gör nu. Jag låter de vuxna prata: Eugiene Scott, Christopher Hitchens, Alistair McGrath, Carlo Marx och de tjugotvå forskarna. I drömmen googlade jag fram Andreas Malms telefonnummer. Vi möttes utanför den svarta gruvan. Det låg bomber i den blåa IKEA-kassen. Mening. Purpose. Gud är störst. De ändlösa skogarna i Paleocen. Den sista kreodontens andetag. Allt hänger samman samtidigt som inget hänger samman. Målaren går ut i den svarta virvlande vintern igen. Inte heller denna gång har han för avsikt att återvända.