De fann flickan som försvann uppe vid Susegårda. Hon fanns på ett fotografi, taget nästan sjuttio år innan dagen hon försvann. Det finns skönhet i mörker. I smärta. I långa isande tystnader. Men jag vill inte ha den långa isande tystnaden. Jag hatar den. Jag vill ha det andra. Det som jag passerade för länge sedan. Det som ligger och glittrar längs vägkanten. Det som bränner i hjärtat nu. Kände mig så ensam på Nyårsafton. När jag drog på mig rocken och rökte de där jävla cigaretterna och såg upp på de gråa molnen på den svarta himlen var det som om allting – festen, livet, historien – utspelade sig bakom ett tjockt lager glas och jag svävade över en fräsande vulkan. Nu kom Covid-taxin.