PR

Själens nattsida. Det är den blöta fimpen på gatan. Den du stoppar in i munnen och tuggar på. Det är vissheten om att saker och ting är förlorade för alltid. Vart du än vänder dig om står väggarna raka och ogenomträngliga. Du är inte pojken längre. Du är passerad tid. Du är för många soluppgångar. Ändå. Det är i sprickorna som ljuset letar sig in. Det är kanske där kärleken finns. I mörkret. I stigen som du gått för länge på. Nu är du vilse. Nu är du trötthet. Och annat. Uppgivenhet och stigande motstånd. Pernilla Randolf framför den kalla kakelugnen.