På andra sidan hyreshusen lyste den ensamma röda gatlyktan. Det röda ljuset sken över boulebanan och de två träbänkarna. Ljuset nådde inte fram till hyreshusens uteplatser. När Tore druckit upp kaffet och packat träningskläderna gick han fram till fönstret i vardagsrummet. En gång hade Tore sett operasångaren stå under den röda gatlampan. Operasångaren var en av dem som bodde i de dyra villorna på andra sidan vägen. Operasångaren hade stirrat upp på gatlyktan, som om han plötsligt fått syn på någonting. Den här morgonen hade ingen stått vid den röda gatlyktan.
Den gamla bilens strålkastare lyste upp den frosttäckta marken. På den svagt sluttande vägen syntes fotspåren från Favour, som på väg till den första morgonbussen pratat med sig själv. Tore stod intill sin gamla bil och skrapade rutorna. Motorn hackade. Tore tänkte på tigrarna. Han blundade och kände tigrarna gå genom skogarnas mörker. Så länge tigrarna fanns spelade allt det där dåliga ingen roll.. Den dagen då de skjuter den sista tigern, tänkte Tore, då ger jag upp. Då ligger jag kvar i sängen och låter skiten ta mig.
detibrunnen 