Paketet i hörnet stod oöppnat i mer än en vecka. Det var från Grace Hemingway. En stor låda inslagen i presentpapper. Familjemedlemmar och vänner tjatade. ”Ernest, öppna paketet”. Till slut var det Pauline som gjorde det. Hon öppnade lådan med hjälp av en hammare. Inuti lådan fanns några av Graces senaste mediokra målningar (hon hyste förhoppningar om att hennes författande son skulle få in målningarna på något finare galleri i Paris). Under målningarna tronade en enorm nedsmält chokladtårta. Bredvid tårtan låg en inlindad gammal revolver. Den Smith & Wesson från inbördeskriget som Dr Clarence E. Hemingway, Ernests far, använt när han tagit livet av sig några månader tidigare, två dagar innan julafton, i ett nedsläckt badrum uppe på övervåningen i villan i Oak Park.
På sidan 357 i ”For Whom the Bells Tolls” kastar Robert Jordan ner revolvern från inbördeskriget som Jordans far tagit sitt liv med. Han står i Wyoming, högt upp på en klippa och kastar ner revolvern i en kall djup bergsjö. Han ser ”it go down making bubbles until it was just as big as a watch charm in that clear water, and then it was out of sight.”
Gjorde Hemingway samma sak? Han sa att han gjorde det. Men det behöver ju inte betyda någonting.
detibrunnen 