Gick förbi S:ta Clara i gamla stan. Där var jag och S nere i källaren får några år sedan och lyssnade på jazz. Tänker på den nästan säkert 100 år gamla gubben som satt framför mig. Hans Povel Ramel-glasögon. Nästintill helt skallig, förutom två femkronorsfläckar med fjunigt hår bakom öronen. Gubbens andetag var så ytliga, som en kattunges hjärtslag. Jag sprang upp och ner hela tiden. Upp i baren, ner i källaren. Öl eller chips. I ett hörn bredvid trappan som ledde ner till källaren satt Mattias Karlsson från SD med en frostad sejdel framför sig. Karlsson pratade lågt, nästan viskade, med en man som inte sa någonting alls. Det var som om Karlsson pratviskade med sig själv.
Jag går ner i tunnelbanan och köper ett paket Marlboro light. Jag känner mig såklart svag när jag gör det. Jag ringer mäklaren igen. Hon svarar inte. Ringer mäklarfirmans huvudkontor. De tar mina uppgifter. Ska ge dem till mäklaren.
Det är första gången i mitt liv jag verkligen vill ha ett hus. Det plingar till i telefonen. En mäklarassistent har skickat över besiktningsprotokollet.
Jag står en stund i vårsolen och röker. Går upp till tyska kyrkan. Vill gå in, men kyrkan öppnar inte förrän klockan 11.
Å ringer. De har fått kontakt med en familj som de ska köra till Sverige. Ett treårigt-barn och hennes mamma.
Jag står utanför Science fiction-bokhandeln. Mäklaren ringer. Hjärtat rusar till.
Tyvärr, säger mäklaren. Huset är tingat. Affären är i stort sett redan klar. Vi är för sent ute. Jag röker en till cigg och öppnar besiktningsprotokollet. Läser om alla fel på huset.
Köper presenter till F inne på Science fiction-bokhandeln. Två mangaböcker. En på engelska och en på svenska. Och ett startup-kit för att rita manga. Pennor med olika tjocklek, ritblock och instruktionsböcker. En leende kvinna i Lovis-hår går runt i butiken och pratar sprudlande om någon nytt med Harry Potter som snart ska komma.
Promenerar till Stora Nygatan. Bara turister bär munskydd. Går in i en gränd där en pytteliten dörr leder in till ett litet snabbmatsställe som säljer falafel och kebab. Här känns gamla stan som en blandning av Berlin och Visby. På ett litet torg sitter en elegant gråhårig man på en bänk och röker. Han känns felplacerad. En gäst från annan tid.
Jag äter en tallrik med falafel och ris. Lyssnar på en dokumentär om Gettysburg. Jag har lyssnat på något liknande en gång för längesen.
Går till gamla stans bokhandel och köper Karolina Ramqvists nya. Presenterar mig. De säljer ju våra böcker här. Det blir trevligt. Vi småpratar fint. Bestämmer lite löst att ha en release i deras fina lilla bokhandel, för ”De tre musketörerna” och Zelda Fitzgeralds roman när de kommer i juni.
Promenerar till Södermalm. Har planerat att läsa ”A Clean, Well-Lighted Place” i en tom bar och samtidigt smutta på en daiquri. Men ingenting av det som är öppet duger. Funderar på att strunta i det och åka hem. Istället hoppar jag in i en taxi på medborgarplatsen. Åker tillbaka, över gamla stan mot Grand Hotell.
Går till Cardierbaren för första gången i mitt liv. Köper en daiquri och läser ”A Clean, Well-Lighted Place”.
På gatan röker jag en sista cigarett. Resten av paketet, med femton eller fjorton cigg i, slänger jag i närmaste papperskorg. Promenerar mot slussen.
Jag vill se världen, tänker jag. Jag vill sitta under kristallkronorna, ute på isflaken och framför lägereldarna. För första gången i mitt liv önskar jag att jag var rik. Jag vill bli rik. Hur fan ska jag bli rik?
Jag vill se världen, inte för att världen snart kan gå under, (eller i alla fall förändras till oigenkännlighet) utan för att jag en dag inte kommer finns till och kan uppleva den. Jag känner mig egoistisk, hungrig på livet och uppgiven på samma gång.
Vad bra att jag inte kände såhär när jag var tjugo, tänker jag.
Vad i helvete, varför kände jag inte såhär när jag var tjugo, tänker jag också. Då hade jag säkert varit rik.
På bussen hem läser jag de första tjugo sidorna i Ramqvists nya. De är förkrossande bra, tänker jag, lägger boken i ryggsäcken och surfar in på Hemnet.
detibrunnen 