Nada #5

och om man lyckas fånga dåtiden precis som den hände om man förmår föreviga varenda tanke och lukt och ondska ser till att ingenting hänt förgäves och minnas allt ser in i de där små däggdjursögonen i skogsmörkret under granarna om jag förmår beskriva hur ögonen glänste hur kaffet luktade hur trappan upp till övervåningen knarrade hur cigaretten låg mellan hennes läppar hur koppen med cigaretter jag slängde ut från andra våningen kom fram när vintern var slut och snön smälte bort hur huset i Råneå stod emot vinden innan det brann hur den där tjocke mannens mage snuddade vid klaffbordet varje gång som tåget bromsade in hur jag ljög för hon den drottninglikt vackra som klev av i Tierp när jag sa att det var kris i rockbandet att vi skulle försöka rädda vår orkester genom att isolera oss ute på den norrländska obygden och tala ut fast det fanns inget band jag hade inget men jag ville ha ett så jag sa att jag hade ett och på torget i Luleå fanns statyer av is lika stora som små elefanter och jag och Josefina åkte rutschkana nedför den jättelika harens rygg rakt ner på de hårda kullerstenarna in i de mjuka snödrivorna och Amelia Erhart kraschade i havet Amelia Erhart kraschade i havet Amelia Erhart kraschade i havet Amelia Erhart kraschade i havet Amelia Erhart kraschade i havet 41 år innan jag föddes.