Och så läser jag något som jag genast vet att jag alltid kommer minnas. Scenen känns som något från min egen barndom, en händelse jag vet var av betydelse men aldrig riktigt lyckats dechiffrera. Jag läser om Mary Welsh och hennes pappa, Tom Welsh. Mary är åtta år gammal. Varje kväll sitter de i salongen ombord på Toms fartyg, timmerbåten Northland. De sitter i varsin korgstol. En vevgrammofon spelar repiga Mozart-stycken och pianokonserter med Chopin. Musiken svävar ut genom öppna fönster. Ut i natten, över en mörk och stilla Leach Lake. Skenet från kollamporna får skinande mässing att glittra som guld. De läser böcker. Shakespeare, Twain, Tolstoj. Det är alltid stjärnklart över Leach Lake. De sitter i korgstolarna. Mary är åtta år gammal. Chopin spelar. De läser.