06:10

I går gick F i sömnen igen. Det var midnatt och jag ledde honom som om jag ledde en blind tillbaka till hans säng. Det är fantastiskt, hur mycket man älskar sitt barn då, när man leder sitt barn tillbaka till sin säng. För mellan trettio och tio miljoner år sedan, när Sydamerika var en ö, vandrade en landlevande krokodil runt på den sydamerikanska savannen. Den var sex meter lång och vägde nästan två ton. Krokodilen hade de långa benen under kroppen, som en tiger, var varmblodig och slet de betande däggdjuren i stycken. De finklädda på konferens. Champagneglasen i deras händer. Det fixade håret, de dyra kläderna, de sammanbitna minerna. När jag ser dem tänker jag att det aldrig gick över. Att allt fortfarande är skolgården, kön in till matsalen. Blickarna. Hjärtslagen. Skammen. Jag vill ha också ha en eld. Någonting att samlas kring. Ett sant samtal. Ett ögonblick till som är fruset i tid.