05.25

Johnny Depp som stapplar omkring i ett dyrt dyrt dyrt kök. Han sparkar på möblerna och ropar ”mother fucker”. Häller upp en kanna vin. Allt jag kan tänka på är hur dödlig han är. Match in the gastank. Bom! Bom! De nya, helt jävla otroliga, uppgifterna från Australien. Om mikroorganismerna inkapslade i stensalt. Alger och svampar fångade inuti stenar i 830 miljoner år. Infångade men inte döda. Uppgifterna om att detta liv inte är dött, att det har varit på sparlåga sedan mineralen stelnade runtom dem, är så mindblowing att mitt hjärta nästan stannar. Life finds a way. Även om det måste hålla andan i 830 miljoner år. Nästa dag kommer, ganska skakiga förvisso, uppgifter om att man eventuellt lokaliserat wow-signalen. Kanske kommer den från en soltvilling 18 000 ljusår bort. Om vi skickar ett svar och det finns en mottagare kan vi påbörja samtalet om 36 000 år. Lång tid tycker vi. Vi är inte skapta för tidens krafter. Livet inne i bergsaltet är det. Livet inne i bergsaltet sov sig igenom den kambriska explosionen, genom hela mesozoikum, när Neil Cassady föll ihop och dog vid järnvägsspåret. Björndjuren i dvala på månens baksida. Fekalierna i Johnny Depps säng. De stapplande stegen mot Starvation point. Alla monster vi mötte. Leopardkadavret på Kilimanjaros topp. Privatspanaren Otto Ekevi som om 11 dagar ska avslöja vem som mördade Olof Palme. Vi är den surrande rymden. Vi passerar så snabbt. Livet i bergsaltet slumrar vidare.