07:17

Om fem dagar ska privatspanaren Otto Ekevi avslöja vem det var som mördade Olof Palme. Verkar vara något med de tidigare avfärdade LAC-banden. Någonting bakom bruset och fröken Ur. Satt på tåget igår och tänkte på dåtiden. När jag aldrig hade pengar till tågbiljett. När jag promenerade från lägenheten i Rissne ut till motorvägen och liftade. Den skäggige lastbilschauffören. Hans leende och entusiastiska prat om odling. Om komposter. Han skulle stå ut till pensionen, sa han, och sen skulle han hänge sig åt jorden. Åt att ha solen i ögonen och åt att vårda fröerna som sökte sig mot ljuset. Läste Johan Heltnes långessä ”Sympati för djävulen” på tåget. Den gjorde mig sorgsen. Jag håller med honom. Litteratur ska inte vara moralistisk. Den ska berätta om det fula, vackra, obegripliga. Vara blixten som genomborrar dig och sedan är borta. Löften om ännu fler stängda dörrar. Flera väggar som kan rämna. Ännu tjockare rök som skymmer din blick. In the early morning on the lake sitting in the stern of the boat with his father rowing, he felt quite sure that he would never die. Om fem dagar ska privatspanaren Otto Ekevi avslöja vem det var som mördade Olof Palme

Lämna en kommentar