Det är fortfarande en by. Åtminstone är det en by på kartan. Namnet står där. Men om man med by menar att det är mer än en samling hus, att det är ett samhälle där människorna har det som behövs för att vardagen ska fungera, då är det inte en by längre.
Det enda som finns kvar av det gemensamma är kyrkan. Döpta och nedgrävda kan byborna fortfarande bli, men vad de gör dessemellan lägger sig inte byn i.
Det är en fin gammal kyrka. Någonting att visa upp för bekanta som kommer och hälsar på. För ättlingar till de döda och utflyttade. De har gravar de kan åka till för att stå en stund och inte veta säkert vad de ska tänka på medan de står där innan de går runt bland gravarna och läser på stenarna vilka som har dött sen sist.
Så den finns där, kyrkan. Med en välskött kyrkogård omkring sig. Med grusgångar som krattas på fredagar och med gravar med mönsterkrattad sand innanför stenskoningen.
Det är fortfarand en by.
detibrunnen 