Abby Steiner. Marita Koch. Kanylmärken på solbränd hud. Pekka Vasalas blod i en påse bredvid bastun. Skratten. Handslagningarna. Det smutsiga vattnet i bäcken. Korpens svarta fjädrar. Pan y agua. Pan y agua. Pan y agua. De två sista varven i 5000-metersfinalen i Munchen. Skratten. Handslagningarna. Hjälten Lasse Virén. De guldglänsande ögonblicken utspridda på en gudabenådad strand. Ögonblicken är allt. Tillslut slukar havet allt. Också lögnerna.
Sorgen och uppgivenheten jag kände efter finalen på 400 meter häck. Över den naiva världen som inte bara accepterar utan förbehållslöst hyllar det otroliga. Jag har sett de dopade idrottarnas leende lycka. Deras pansar av stolthet. En påse blod i bussen i Dala-Järna. Bärbel Eckerts segervals med Erich Honecker. De leende läkarna på Jamaica. Lance Armstrongs sjunde raka seger i Tour de France.
Världen vill bli förförd. Världen vill hylla de starka. Vi trivs bäst när vi blir förda bakom huset. Konformism. Rättfärdigande. Hylla den starke. Konformism. Rättfärdigande. Hylla den starke. Konformism. Rättfärdigande. Hylla den starke. Konformism. Rättfärdigande. Hylla den starke. Konformism. Rättfärdigande. Hylla den starke. Konformism. Rättfärdigande. Hylla den starke.
Om alla ljuger betyder det att alla talar sanning.
detibrunnen 