Promenaden ner till fiskfabriken.
Det nedstampade hjärtat i Covent garden.
Meningarna som staplades på varandra
alla skrivna i rädsla
inget ord är sant
tystnaden som var
vid Östgötakällarens bardisk
i hissen upp till socialkontoret i Solna
lemonaden i skuggan
Konrad Lorentz nyfikna blick
hennes våta hår som piskade min panna
det stod K. Rask på brevinkastet
då när jag drömde om frihet
när jag inte visste vad frihet var
deras sparkontofyllda leenden
deras trevlighetslätta steg
de som var igenom och nu
kunde unna sig till döden kom
jag var nästan en av dem
men aldrig riktigt
för jag har stenen kvar
mina sjuåringsfrågor
min rädsla och mitt mod
en av tusenbröderna
en av dem som vet hur man ska
tysta sig själv
detibrunnen 