Dröm?

I de trånga korridorerna bor låtsasljuset. En för vetenskapen okänd självlysande livsform som livnär sig på människosteg. Längs korridoren står vidöppna dörrar. I varje rum ligger H.C. Andersens lik och ruttnar. Alla skyndar förbi, genom korridoren ut på nöjesfältet. Utdöda 300 kilo tunga hyenor galopperar i skogarna runtom nöjesfältet. Barnen ser hyenorna när de befinner sig högst upp i Pariserhjulet. Ser hur de jagar, dreglar, sniffar, letar efter vägen in. Vid midnatt avgår raketen. Hundrametersspjutet som de vuxna tror ska till månen. Runtom raketen står skrattande Navid Modiri-män med tända tomtebloss. De pekar på raketens fönster, säger att de ser hur tusen katter metodiskt arbetar sig upp mot raketens topp. Ett tjugotal två meter långa kvinnor, iklädda labbrockar, rusar i panik till raketen och försöker att öppna den. Ett barn, stående i skuggan bakom det som för länge sedan varit lustiga huset, börjar äta sin glass på ett sådant vis att tiden inverteras. Hyenorna skrattar eller skriker. Barnet, och nöjesfältet, blir en smutsfläck, en knappt synlig skugga, på alla döda H. C. Andersens näsor.