M: Vad har han för kläder på sig?
J: Något som likagärna skulle kunna vara hår. Hår! Han ler, eller grinar av fruktan. Jag kan inte riktigt se mig mätt på honom. Skulle verkligen velat vara där när han läste Howl för första gången. Han tycks mig så … kraftfull. Hans sneda rygg gör honom kraftfull, och den där blicken han ger mig innan han kastar snöbollar på fönstret.
M: Han visste mycket om en sådan som Ezra Pound. Och Walt Whitman. O, gräset sjunger!
J: Ja, ja. Visst. Och han visste en hel del om William Blake också. Den kladdiga lilla döda. Den delen. Jag tycker om hur han går, liksom strosar, till parkeringen och lägger sig på rygg i snön. Vad gör han, härmar han en elefant? Skäller han ut kosmos?
M: Jo, någon sorts kosmisk charad är det. Någon gammal skräpmat, sådant de borde ha kastat in där bak i bilen. Carlo Marx, du vet. Han som tog sikte på de där typerna, medlemmarna i Örebropartiet, men inte vågade löpa linan ut. Det får mig att … ska vi gå till soporna? Se efter vad som finns där?
J: Jag kan tänka mig att där finns rester av småhajar. Fenor och ögon. Nykläckta wobegonger. Du vet väl om att hajars ögon är som dockögon? Helt döda, fram till ögonblicket då de biter dig. Då börjar de leva. Det är som att titta på färg-TV. Som att dra ned trosorna på Mary Lee.
M: Du är en av dem som gillar Jaws 4 va?
J: Den med Michael Caine!
M: Jodå. Jodå.
J: Jag tror jag har sett Jaws 4 minst tio gånger. Nästan lika många gånger som Allan Ginsberg varit på månen.
detibrunnen 