Titanic

Och vid det runda bordet satt herrarna i första klass. De talade om håkäringarna som samlats runtom det sjunkande skeppet. Om grönlandsvalen hundraårssång i djupet. De talade om sin ynnest, att få dö som jordens herrar och jag tänker på ångaren Atlantic där inte en enda kvinna eller ett enda barn överlevde den där natten utanför den svarta ön. Var medveten om din egen död, så sade existentialisterna och jag försöker förgäves bli medveten om min egen födelse. Allt jag ser är en tolvårsflicka som klättrat upp i det största äppelträdet och vägrar komma ner. Hennes mörka hår leker i vinden och jag vet att det är Paula och att hon är den enda människan i världen som minns sin första födelse. Jag minns inte det viktiga. Det har slutat att regna över sjön. Vattnet ligger spegelblankt i skymningen. Magnussons brygga är borta. Någon har ropat här, jag vet det, att jag står i tystnaden precis efteråt. Fläsk med duppe på Larsens. Ett tandlöst par omfamnar varandra och försöker att stanna tiden. Was i Ever a Rolling Stone? Havet är vackrare än livbåtarna.