En fritidsledare/resurslärare som jobbar på F:s skola firade att han fått 30K följare på tik-tok med att sända live från soffan i skärgårdsvillan. Han lutade sig tillbaka, smuttade på kylt rosévin. Då knackade DUMPEN på, mitt i livesändningen. Skolan (F:s skola alltså) har fått in både det ena och det andra om denna mysfarbror under våren. Inget har hänt, pga brist på bevis. Nu är dock tik-tok-hjälten avstängd, både från sin tjänst på skolan, och på tik-tok.
Han som var så snäll.
Alec Murdaugh. Han som var så mäktig. Som kunde se in i världens alla ögon och swear to tell the truth, the whole truth so helop me god.
Aerith. Som inte ens är verklig. En hel generation har ändå kärat ner sig i Aerith.
Såg fem minuter av den nya dokun om Casey Alexander. Det räckte. Fascinerande ändå, att kunna vara så totalt skamlös. Känner för hennes far. Känner även för Gerry McCain. Det är också fascinerande. För honom kände jag enkom hat tidigare. Nu (tror jag mig se) hur han har plågats av RENA SAKER sedan dag ett.
Homo Naledi hade en hjärna som inte var mycket större än en schimpans. Ändå begravde Naledi sina döda, utövade nån sorts protokonst och gjorde upp eld. Pratade vi med dem? Det finns en liten överlappning i tiden. Vi (sapiens) uppkom för 300 000 år sedan. Naledi dog ut för 300 000 år sedan. En sapiens-flicka och en döende gammal naledi-kvinna. Naledi-lvinnan säger något, viftar med biten av rödockra och ritar därefter några roströda streck, först på sina kinder, sedan på sapiens-flickan.
Putin drömmer om Dresden. Hur det sura regnet doftade. Nu snuddar han vid en annan tanke; hur det skulle kännas att dra med sig en hel värld i fallet.
…
När freden kom gick Paula in i det gröna rummet, satte sig vid orgeln och sjöng den wallinska psalmen I det djupa, i det höga.
…
Människan är det sämsta djuret, i fred såväl som i krig.
…
Diset. Barfotakvinnan med grekisk klänning och Bonnie Tyler-röst. Karaokevärdens självlockiga svarta hockeyfrilla. och surmulna entusiasm. S oräddhet. För tjugo år sedan var hon lite rädd tror jag. Lika rädd som jag fortfarande är, förutom den där kvällen på Golden hits, då jag till min egen förvåning satte varenda ton i Purple Rain. Jag var så jävla fri, det var fem minuter innan tabletten kickade in och förvandlade allt inuti mig till en halvt medveten grötdimma. Jag minns ett gapskrattande väninnepar. Skrev in dem i DJV och tiggde cigg av dem båda – en i taget.
….
Det håller på att bildas myrmark bakom huset. Skulle vilja ha en lie. Har något annat av plast som surrar ikapp med alla stickande insekter.