Tänk dig att du är lägervakten
Sätt dig i förövarens skor
Gör det
Tänk dig att tåget snart kommer
känn tystnaden och hundarna
känn plikten plikten rädslan
Tänk dig att du är lägervakten
Tänk dig att tåget snart kommer
Gör det
känn plikten plikten rädslan
Var är din mänsklighet
Vilket motstånd
håller dig vid liv
Tänk dig att tåget snart kommer
känn plikten plikten rädslan
Våga se in i judarnas ögon
Våga se
en liten pojke
som tappar sin pinne
Tio steg
innan undergången kommer
känn plikten plikten rädslan
Är du vakten som plockar upp pinnen
som ger pojken pinnen
som rufsar pojken i håret
som försöker ge pojken
ett sista leende
innan mörkret
…
Angående UFO:s och vittnesmålen i USA:s kongress
Först. Vad är ett UFO? Ett UFO är flygande objekt som inte blivit identifierat. Detta betyder alltså inte per se att ett UFO är liktydigt med en främmande intelligens på långväga besök på jorden från en annal del av universum. Att ett UFO är just detta är något som många har menat sedan mitten av 1900-talet. En slutsats som mao kongruerar med rymdfarandets uppkomst, den organiserade religionens tillbakagång och en pågående (sekulär, vetenskaplig) avmystifikation av naturen. För trehundra år sedan såg många älvor i skogsbrynen i skymningen, idag har i skrivande stund drygt 1,5 miljoner amerikaner blivit bortförda av flygande tefat (ännu fler hävdar att de träffat Jesus, ett inte oävet antal har både blivit bortförda av flygande tefat och – ibland samtidigt – träffat Jesus).
Jag har följt frågan sedan jag var sju år gammal. Jag slukade Whitley Striebers ”sanna romaner” innan jag fyllde tio. Enkelt uttryckt; jag vill att det ska vara sant. Men, för att citera Carl Sagan: ”Extraordinary claims requires extraordinary evidence”.
Å ena sidan är jag (nästintill) helt övertygad om att det kosmos vi alla kan kalla för vårt hem hyser andra civilisationer än våran egen. Vi är med stor sannolikhet inte ensamma. Och många av de civilisationer som delar ursprung med oss (Big Bang, eller något mera ursprungligt, något vi ännu inte känner till – och kanske aldrig kommer känna till) är sannolikt på en kognitiv nivå (i brist på andra ord) vi både saknar förmåga att på djupet förstå och därmed spegla oss i (det är svårt att se in i en spegel om spegeln befinner sig utom synhåll – i metaforisk mening, men även absolut – för oss).
Vi vet helt enkelt inte, men, som sagt, sannolikheten, pga universums storlek (det finns tex uppskattningsvis 17 miljoner sk tvillingjordar bara i vår galax, lägg till detta att det finns ytterligare – lågt räknat – 100 miljarder galaxer), att det finns något därute som ser på oss ungefär (återigen, en metafor i brist på annat) som vi ser på myror … tja, den är stor. Och kanske är sannolikheten ännu större angående påståendet att det finns främmande intelligenser ”out there” vi verkligen skulle kunna spegla oss i. Men, återigen, vi vet inte.
Å andra sidan. Jag ser på förhören i USA:s kongress. Jag hör vittnesmålen. Jag vet att dessa tre visselblåsare är under ed, och jag kan, hur mycket jag än försöker, inte se några tecken i deras kroppsspråk på att de ljuger. Sannolikheten är alltså tämligen stor att de själva är övertygade om att de talar sanning. Men, när förhöret är över, då har jag ändå fortfarande inte kommit en millimeter närmare det jag vill konstatera, nämligen att det de hävdar är sant, och detta pga samma sak som alltid. Det läggs inte fram några riktiga bevis på det som exempelvis den fd stridspiloten Ryan Graves påstår. Och den gode Graves påstår en hel del, som att den amerikanska staten har ett flertal främmande intelligensers farkoster i sin ägo (bland annat ett som, enligt Graves, är lika stort som en fotbollsplan). Likaså har den amerikanska regeringen lagt vantarna på döda utomjordingar. Att ingen, utom en liten krets vet om detta, är, återigen enligt Graves, en del av en konspiration som tog sin början på 1930-talet på initiativ av bland annat Vatikanen. Just Graves har aldrig sett något själv, han har däremot intervjuat (oklart vilka, it´s classfied) personer som sett allt. Människor har fått sätta livet till, både pga att de tagits av daga av fientliga utomjordingar och några för att de ska hålla tyst (vilket ju får en att höja på ögonbrynen över att en sån som Graves är vid liv, det här kongressförhöret är inte förstå gången han tar bladet från munnen).
Men, som sagt, jag är beredd att tro på detta, om det läggs fram riktiga bevis.
Vänta lite, säger en röst i mitt huvud. Hur skulle Graves eller någon annan kunna lägga fram riktiga bevis? Allt är ju hemlighetsstämplat. Vips, befinner vi oss i en bekant konspiratorisk evighetsmaskin. De (UFOs) kommer hit till jorden. Gång på gång. Nästan ingen ser dem. De kraschar ibland, ibland uppträder de aggressivt. De tar sig osedda hit från en oidentifierad plats i universum (vilket indikerar en, minst sagt, högre teknologisk nivå än jordens), och sen, den sista lilla millimetern på denna intergalaktiska resa, kraschar de (något de gjort på regelbunden basis de senaste hundra åren, varför, kan en ju undra, förbättrar de inte sin förmåga att landa?). Det är som om dessa besökare på samma gång är genier utom vår räckhåll och klantskallar i stil med Jönssonligan.
Men, som sagt, jag vill tro på detta. Samtidigt som jag, vilket torde ha framgått, är mycket skeptisk. Vad skulle behövas då, för att omvända en skeptiker som mig? Ja, egentligen ingenting storartat. Ett stort antal ögonvittnen som ser samma sak tydligt (hit räknar jag absolut inte ljusen i Phoenix), låt säga att ett eller ett flertal av de tidigare nämnda fotbollsplansstora farkosterna visade sig över en stad i dagsljus och därmed, förutom miljoner ögonvittnen, även skulle leda till inspelat material av odiskutabel natur. Något annat än de gryniga, svåridentifierade filmerna och bilderna som finns idag (varav många är oroväckande lika bilder/inspelat material som senare visat sig vara bluff). Odiskutabla radadata. Fysiska bevis (exempelvis främmande metallegeringar, eller något annat som den samlade vetenskapen – i öppen diskussion – konstaterar – preliminärt, men å andra sidan, all vetenskap är av preliminär natur – är helt främmande på jorden, mao utomjordiska). Andra fysiska bevis (hit räknar jag inte sådant som geometriska figurer på sädesfält), som kroppar (inte undanskuffade i Nevada).
Men, så som det ofta är (varningsflagga upp här) med konspirationsteoretiker: det faktum att vi inte har några bevis av det slag jag nämnt är ett bevis på konspirationen. För mig räcker inte detta cirkelresonemang. Jag vill ha mer.
Jag avslutar med att återigen citera Carl Sagan: ”Extraordinary claims require extraordinary evidence”, och sedan med agent Fox Mullers uppmaning:
The truth is out there!
…
Jag hade insisterat att få sitta på klaffsätet mittemot dem, jag ville inte missa de enstaka blinkande glimtarna jag fick av dem, när vi passerade genom gatlyktornas vita cirklar av ljus.
De avslöjade Dick, där han satt längst bak, hans uppfällda rockkrage, hans händer nedstuckna i fickorna, hans bredbrättade mörka hatt som skuggade honom som om den var en del av honom – en vinge han gömde sig under. De visade henne, spikrak i ryggen, hennes underbara lilla ansikte, mer som en målning än ett verkligt ansikte – varje drag fyllt av mening, så skarpt skurna mot det omgivande mörkret.
…
Varför skriver jag inte en lång jävla episk saga? Jag har ju ett eget förlag. Jag kan ge ut vad jag vill, oavsett hur märkligt det är. Behöver ju inte trycka upp någon upplaga heller. Bara ge ut märkligheterna POD, eller som e-bok. Nej, förresten. Jag ångrar allt. Det får bli något bra eller inte alls. Om jag har märkligheter att skriva så kan jag skriva dem i sand. Eller här.
…
detibrunnen 