Lejonen i Chauvetgrottan. Händerna som målade dem för 36000 år sedan. Ögonkastet innan damernas final på 200 meter i Montreal. Bärbel Eckert. Sprint queen. The Anabolic Smile. Barnet räcker upp handen. De hårt sammanpressade käkarna nickar. Klart barnet får tala. Vi måste låta barnet tala. Lyssna på barnen. Vi måste lyssna på barnen och barnet undrar: From the river to the sea, why cant every palestinian and every jew be equally free? Och jag tänker på en fotoutställning på Kulturhuset. Ett antal – många! – judar och palestinier som träffades regelbunden på ett tak i Tel Aviv. Drack drycker i solnedgångar och skrattade och förstod hur mänsklig den andre var. Hur släcka hatet? Genom att förmänskliga den andre. Spegel spegel på vägen där. Säg vem som människan i Kaanan är. Både Isak och Ismael är människor. Både Hagar och Sara är människor. Igår, på Youtube, såg jag Tyskland bidrag i Eurovision 1994, flera gånger. Jag mindes nästan vem jag en gång var. Sen tittade jag på lejonen i Chauvetgrottan igen. Och sedan rekonstruktionen av neanderthalkvinnan från Shanidar. Det 75 000 år gamla leendet.
Och Amelia Earhart’s sista ord innan kontakten med Canary förlorades: ”We are on the line 157-337 flting north and south.” Och Hylademot och Jefikyllon är namnlösa spöken som Jerk D möter när han vandrar över kyrkogården och ”oförhappandes tänker en hädisk tanke”. Vi kliver aldrig ner i samma flod två gånger. Ingen går på en konsert och hör samma melodi. Vi är fast, fast, fast; inuti varsin glaskupa. Verkligeheten är en hand sträckt mot en ilsken bisvärm. Om vi bryter ner den vita valens vithet får vi alla regnbågens färger. Vad skulle jag ha sett om jag gått fram till stormasten och sett på gulddublonen? Den som Ahab med blixtrarna ångande i sin organism spikat fast och lovat den förste som skådade Honom. Har inte alla redan sett Honom? Simmar Han inte runt inuti oss från det första andetaget till det sista? Igår sänkte en flock späckhuggare en lyxyacht utanför Gibraltar. Amelia Earharts näst sist ord var: ”We are on you but cannot see you”.
…
Olga Dandelin dör. Henri dör. Pernilla Randolf bjuder JD på äpplen (syndafallet, visar honom en väg ut ur paradiset). Sen kommer (den förödande) sexualiteten. Våldtäktsförsöket på Charlotta. Sextomårsbettet. Utan mor och trolovad är både JD och Tea förlorade. Men det är bara Tea som förintas (ansvarig för syndafallet).
detibrunnen 