T: Allt går att spåra tillbaka till enskilda ögonblick. Det vet du väl? Att den franska revolutionens nollpunkt är en förmiddag i Wien 1762?
J: Och vad hände då?
T: Mozart och Marie Antoinette, båda sex år gamla, lekte och blev osams.
J: Jaha?
T: Javisst, under hela uppväxten kunde Mozart aldrig bli kvitt känslan.
J: Känslan?
T: Känslan en ofrälse får i kroppen när en person av kunglig börd ser på dig med förakt i blicken. Det var den känslan som fick honom att skriva ”Figaros bröllop” och därmed banade han väg för det som kom sedan.
J: Den franska revolutionen?
T: Ja, Mozart skrev om ett samhälle där adeln ännu har makten, men där det feodala systemet snart ska rämna. Publiken satt i mörkret och skrattade åt sin annalkande undergång. Minns vad Danton sade, att pjäsen ”dödade adeln”, att Bonaparte kallade pjäsen för ”La révolution déjà mise en œuvre”.
Och sen då. När de söker efter och finner Irvines lik på Everest. När de upptäcker leendet fastfruset under hundra år gammal snö. Vem ska ta hans hand och leda hem honom? Ut ur skuggorna, in i de där tindrande overklighetskorridorerna som vaktas av en spionerande ljusblå Monet-himmel? Det pågår något, ett snöbollskrig i baren där borta. Mahund eller Sara Murphys vålnad har spenderat en hel statskassa på snö och glas av utomjordisk bergskristall. skratta. Ät snö! Slå dig ner i baren och peta dig i näsan. Dra Allen i håret. Viska en dikt av Blake i Allens öra. Hjälp honom att återuppleva gryningen i Harlem 1957.
….
Det finns andra sätt att se på spöken, sade jag till F. Och sen såg vi på Interstellar. Ja, sade F, jag förstår vad du menar. Det var den bästa filmen som F någonsin sett. Ofta är det så för F, att den senaste filmen vi tittar på är den bästa filmen han någonsin sett. Är jag inte likadan? Tyckte jag inte att scenen jag läste i Satansverserna för två dagar sedan (Aisha som tuggar på nattfjärilar. Aisha på den nattkalla gräsmattan, beskådad av en ateist i medelåldern) var det bästa jag någonsin läst? Eller DEN DÄR scenen i Anna Karenina. Eller Cooper igår, bakom bokhyllan, inuti det svarta hålet. I was your ghost, Murph. Det bästa jag sett.
…
142 påkläderskor. Ludvig den sextondes oförmåga. Tuilleriernas olästa romaner.
…
Je me lève et regarde cet argent pendant une seconde, je sens que quelque chose ne va pas, je ne pense pas, je ne pense à rien, je tombe juste dans des pensées sur toute cette richesse qui se trouve et brille sous mes yeux.
detibrunnen 