Kategoriarkiv: Okategoriserade

Flickan stiger ut ur skuggan och snubblar till på en isfläck som legat dold under snön. Hon kramar en hård snöboll, siktar på en ekorre, men träffar i stället en fönsterruta på övervåningen i den gamla kärringen Hydra Pontelius högrest vindlande kråkslott. Kärringen Pontelius vrålar och stormar ut ur huset. Hon tar flickan på barFortsätt läsa ”Flickan och Hydra Pontelius”

Efter ett fem timmar långt samtal på Hälls av den sort man aldrig minns med människor jag idag inte kommer ihåg, ens till utseendet, träffade jag Fernando Naranja för första gången. Naranja låg ensam på gräset i slottsparken i halvt upprätt ställning. Trots att det var mitt på dagen och solen brände hett låg NaranjaFortsätt läsa ”1997”

Att vara vid liv är att böja sig ned mot havet och låta fingertopparna snudda vid vattnet. Det är att smyga fram till sängkanten och lyssna till ditt sovande barns andetag. Att vara vid liv är att stanna upp mitt i folkmassan. Det är att höra mullret från den stora scenen och dela en cigarettFortsätt läsa ”Att vara vid liv”

Igår hade jag den här veckans enda lediga dag. Gick upp 04.30. Läste ut ”Den sista gåvan” av Abdulrazak Gurnah. Det var en bitvis glimrande roman. Avsnitten om Abbas och Maryams liv är den sortens litteratur som karvar kanaler i dig, både under läsningen och efter. Nog det bästa skönlitterära om den moderna rasismens mekanismerFortsätt läsa ”En dag”

Jag ska åka tåg igen idag. Om de bara visste hur mycket tåg jag har åkt, hur mycket snö som blåst mig rakt in i ansiktet på perrongerna, hur ensam jag alltid kände mig precis efter vi hade en spelning med Tourettes. Hur jag låg i den nedkylda lägenheten och lyssnade till en debatt mellanFortsätt läsa ”06.31”

När ett gammalt hus i Tierp renoverades i somras hittades skelettet från ett litet barn. Det lilla barnet låg i en låda av näver invirad i en filt. Efter analys med kol 14-metoden konstaterades att barnet levde någon gång mellan slutet av 1700-talet och slutet av 1800-talet. Barnet var mellan ett och två år närFortsätt läsa ”09.27”

Regnet över sjön i Torrsjöboda. Cigaretten och den knastrande radion. Den avmätta kvinnorösten som meddelade att Ernst-Hugo Järegård var död. Polisens steg upp i trapphuset. Polisen hade sett oss, när vi lutade oss ut ur varsitt fönster och kastade ölflaskor till varandra. Elden i novembermörkret. Så länge sen nu. Det som kändes som en börjanFortsätt läsa ”07:09”

Vad tänkte vi. När vi höga på E kröp ut i natten på alla fyra och ryckte ut kommunens planterade växter. Vi tänkte inte på stjärnorna uppe på himlen. På alla miljardär världar vända åt vårat håll. Vi tänkte inte på Oriana Fellaci som framför Khomeini tog av sig sin huvudduk och kallade Khomeini förFortsätt läsa ”04:20”

. I have done it again One year in every ten I manage it Varje gång jag läser denna dikt slår det mig att det är som om jag läste en blandning av Emily Dickinson och Charles Bukowoski. I am only thirty And like the cat I have nine times to die Efter det andraFortsätt läsa ”Herr God, Herr Lucifer”

Jag läste ut ”Obehaget om kvällarna” av Marieke Lucas Rijnevald i morse. SPOILER ALERT I den sista scenen lägger sig berättarjaget, Jas, i en frysbox. Hon är tolv år och detta, att lägga sig ned och dö i en frysbox, les grand finale, är slutpunkten i en utdragen hämnd på sig själv. Jas är övertygadFortsätt läsa ”Obehaget om kvällarna”