2.

Igår såg jag och Frasse den första filmen om X-men. Den där en barbröstad Wolverine står inuti en bur i en bar i norra Kanada och röker cigarr. Efter filmen googlade jag och upptäckte att den senaste filmen gjordes 2019 och att den tog sig an den mörka sagan om Jean Grey, när hon blir den mäktigaste levande varelsen i universum och hög på sin kraft förstör ett helt stjärnsystem med fem miljarder själar. När jag var åtta år gammal var historien om Jeans uppgång och fall det mörkaste och mest fascinerande jag någonsin läst. Filmen om henne verkar dock vara en flopp och eftersom jag inte vill förstöra bilderna inuti mitt huvud kommer jag nog inte att se den. Madelene Pryor. Cyclops. Lyssnade på en debatt om sanning (Sam Harris vs Jordan Peterson) när jag inte kunde sova. Frasse låg bredvid och andades och jag flöt in och ut ur sömn och lyssnade till brottstycken av debatten. Gick upp och stack ut huvudet på uteplatsen. Kände vinden. Såg ett tomt gärde. Snart återvänder måsarna och kajorna och turas om att skrika i soluppgången. Det finns en mening i ”Big Two Hearted River” som förföljt mig den senaste veckan. När Nick, ung men ärrad av fasorna i det första världskriget, kliver av i den nedbrunna nybyggarstaden Serney och hajkar ut i vildmarken, kommer han till floden och då kommer den, meningen: ”The river was there.” Det är så jävla vackert. Staden var nedbrunnen. Världen förlorad i skyttegravarna. Men, floden var fortfarande kvar. Som ett obefläckat faktum. Det brusar i rören någonstans i huset. Kärran stack ut huvudet igår och upplyste mig på en oroväckande fläck i trapphuset. Det hade varit vattenskador i vår lägenhet förr, upplyste Kärran och jag kliade mig i nacken och skrattade lite dumt. Wolverine i buren. Hans snälla ögon när han stannar lastbilen och låter Rouge följa med. Vara en outkast med stort hjärta och ett okänt förflutet. Alltid var på väg. Som om inte alla är det. Det förflutna är en flod som ständigt slammas igen bakom dig. Skatter sjunker ner i djupet och kommer aldrig någonsin upp till ytan igen. Kanske om man provar hypnos? Skulle jag kunna uppleva en av de glömda bra dagarna från min barndom med hjälp av hypnos? Mana fram en eftermiddag i början av åttiotalet? Nu tänkte jag på Olle och Ingegärd. Det har jag inte gjort på många år. Jag fick en gitarr av Olle och kakor av Ingegärd. De hade prydnadsbjörnar överallt i huset/lägenheten/stugan. Björnarna var i olika storlekar och