PH3 PH3 PH3
Fosfinet som sönderfaller i Venus atmosfär.
CH4 CH4 CH4
Metanet som dunstar bort över Mars roströda öknar.
Liv?
Dessa kemiska processer kan mycket väl vara biotiska, de skulle alltså kunna vara spår av liv. Restprodukter av en pågående biologi. Det levande in action.
Och vad döljer sig i det rinnande vattnet nere i Mars underjord? Fossiliserade minnen från Mars eget Arkeium? Något annat? Något som växer?
Finns det varma källor och ett vältrande föränderligt ekosystem i månen Europas vattenocean? Det största havet i vårt solsystem, större än Stilla havet. Och vad finns att finna i vattenhaven på Ganymedes, på Enceladus, Dione, Miranda, Ariel, Umbriel, Oberon, Titania, Triton, Ceres och Pluto?
Följ vattnet om du söker och vill finna utomjordiskt liv, så säger astrobiologin.
Jag ser upp på stjärnhimlen och känner mig mindre ensam, liksom större och mindre på samma gång. Jag slås av hur många platser vi har att följa vattnet på bara i vårt solsystem. Det kanske finns hjärtslag någon annanstans, alldeles i närheten.
Det finns vågor på Titan. Där finns berg, dalar, regn, moln, sjöar och hav av flytande metan och etan. Och liv? Inte lipidbaserat i så fall, det är för kallt på Titan (minus 180 grader), men forskare på Chalmers har med kvantmekaniska beräkningar visat på att azotosomer skulle kunna fungera som ett alternativt cellmembran. Vi har alltså räknat ut att det skulle kunna finnas liv på Titan. Matematiken säger ja.
2024 skjuter NASA upp sonden Europa Clipper, som ska gå i omloppsbana runt månen och 2027 Europa Lander som ska landa och skrapa lite på den isiga ytan.
Snart vet vi alltså om det finns liv i Europas oceaner? Nä. Hold your horses, Europa Clipper är framme 2030 och Lander 2033.
Innan dess har kanske vetenskapen förfinat och förbättrat sina ögon ut mot de miljarder exoplaneter som dväljs i mörkret invid stjärnorna. Så mycket att vi har ett svar. Är vi ensamma i universum eller inte.
Jag vet inte vilket av alternativen som känns mest i mig. Men jag vet att jag vill veta.
Tänk bara.
Om livet är vanligt i kosmos skulle avlägsna galaxer lysa så mycket starkare. Då skulle de lysa inte bara av stjärnor utan av drömmar.
Och om de inte gjorde det, om livet är unikt för jorden, då skulle våra drömmar lysa i oss så mycket starkare och sorgsnare än jag nu kan föreställa mig.
Trevlig helg, fellow earthlings.
Sätt er en stund vid stränderna på Titan och lyssna på de isiga vågorna.
Blunda sen och tänk på era egna hjärtslag, på att de är delar av en sammanlänkad obruten kedja av liv som sträcker sig mer än fyra miljarder år tillbaka i tiden.
Det finns liv i universum. Det är du ett bevis på.