Musiken fyllde rummet som en storm. Tonerna fyllde i de slanka, overkliga kvinnokropparnas konturer. En liten smutsig pojke smet in via en bakdörr, rusade förbi de dödsbleka kockarna och öppnade sin trasiga regnjacka vid bord efter bord för att visa att han var naken under. Till slut fick serveringspersonalen tag på pojken och körde ut honom. En mörk stämma höjde sig över musiken, tog spjärn på tonerna som om de var pinnar i en stege.
”Tvärtom, mina herrar! Våldet är den högsta yttringen av mänsklighetens inte bara fysiska utan även andliga krafter! Det är ett uppenbart faktum. Och den dåren om påstår annorlunda kommer jag att överbevisa genast. Den dåren ska vi sätta på plats! Alla oliktänkande ska kastreras! Det är en enkel nödvändighet för befästandet av våra idéers seger. Ni kan väl inte begära att vi ska tillåta någon smitta att sprida sig till kommande generationer? Nej, mina herrar! Vi känner vårt ansvar!”
Dansen fortsatte ut i gångarna mellan borden. Den spred sig ut på gatan, ut i världen. Människorna hängde på varandra med halvslutna ögon. De dukade borden lyste bleka. Serveringspesonalen sprang svettiga genom sorlet och skriket. Champagnekorkarna small.
detibrunnen 