Den känslan. Not good.

Har slutat på restaurangen. Anledningarna är flera. Exempelvis att man, när gästerna är få med jämna mellanrum blir av med arbetspass på kort varsel. Exempelvis att den gamla hovmästaren, en vettig varm proffsig juste person, precis har slutat och ska ersättas med ett gäng ”ofelbara” 20-åringar. Sådana som påminner obehagligt mycket om det där gänget i högstadiet som hånskrattade i matsalen när någon ”ocool” person råkade spilla ut ett glas med mjölk. Men framförallt är det för känslan jag hade efter att jag hade jobbat över, stått nere i nedre baren dit jag släpat en rullvagn på hundra kilo, några hundra varmkorvar och sedan haft vickning för en hord glada gäster, släpat upp allt och därefter upptäckt att chefen, som lovat skjutsa hem mig, hade åkt hem. Klockan var två på morgonen. Det spöregnade ute. Mina val var att stappla ut i det iskalla regnet och gå de tre kilometerna hem eller att ringa på en taxi. Den känslan. Not good.