Författararkiv:djanawimbledonbarnes

How about that dance? Wich one? The one u did 1989. When u where 11 and she was 14? Yeah, that one. … i natt drömde tretusen personer att de stod och väntade under klockan på the grand staircase på Titanic. En av dessa personer väntade på en av dem som också drömde att deFortsätt läsa ”04:59”

Buss 142, platsen där MCandless dog, står på ett museum. Innan dess vallfärdade människor till den i ödemarken.Vad visar det på? Det visar på vår envisa förmåga att sanktifiera saker och ting. Fylla objekt med mening. Vi kan liksom inte låta bli. Buss 142 är inte bara en plats, ett objekt. Inte bara ett rumFortsätt läsa ”07:07”

Och vid det runda bordet satt herrarna i första klass. De talade om håkäringarna som samlats runtom det sjunkande skeppet. Om grönlandsvalen hundraårssång i djupet. De talade om sin ynnest, att få dö som jordens herrar och jag tänker på ångaren Atlantic där inte en enda kvinna eller ett enda barn överlevde den där nattenFortsätt läsa ”Titanic”

Och bli det som katten sa en ryggmärgsflöjt ett moln, ett klänningstyg en upplyst boulevard ett manifest uppspikat innanför i väntan på att tåget ska karuselldansa learn your lesson som Madame Sosostris när hon såg det hon såg på djuröbron … The world has moved on The future is about speed death destruction the futureFortsätt läsa ”Ghosts”

M: Varför säger du att Allen Ginsberg varit på månen? Det har han inte. J: Jag är väl besatt av honom. Jag tycker om att se honom i olika situationer. Som en seriefigur. Nu ser jag honom enkom iklädd kilt springa uppför kullen på gärdet. Han håller armarna som om han spelade säckpipa. Givetvis finnsFortsätt läsa ”Allen Ginsberg månen”

M: Vad har han för kläder på sig? J: Något som likagärna skulle kunna vara hår. Hår! Han ler, eller grinar av fruktan. Jag kan inte riktigt se mig mätt på honom. Skulle verkligen velat vara där när han läste Howl för första gången. Han tycks mig så … kraftfull. Hans sneda rygg gör honomFortsätt läsa ”Lägg till rubrik”

04:34 Hur var det nu den store poeten sa? Han sa att barndomen var vår guldålder. Vårt paradis. Puberteten var vårt syndafall. Då fördrevs vi, ut ur Eden. Ibland minns vi ändå, hur det var. Hur det var när vi var sju och kände trollstavarna balansera på våra axlar. Hur det var när vi varFortsätt läsa ”04:03”

Och de hittade medelåldern i en gammal sardinburk, trädde avarten på en tråd som drogs upp till månen av en blek vacker kvinna iklädd nattsärk. Hon samlade på sovande björnar i en grotta, smekte Don Quijote i ryggslutet och slickade upp den sista droppen av blod som blänkte på hennes fingertopp. Det stora kalaset pågickFortsätt läsa ”08:44”

In ”Mina löjen”, Kellgren both expresses the optimism for the future that characterized the early Enlightenment (modern man as well as modern society can develop into something else, something that is better and built on empiricism, on reason), but he also expresses the increasingly cynically tinged libertinism that followed the Enlightenment’s ideas about man’s possibilitiesFortsätt läsa ”Mina löjen”

Sprang lilla barnviksslingan och tänkte på Virginia Woolfs självmord. Livrädd för det kommande nazistiska styret. Kanske annat också. Tänkte hon på Ophelia? Innan vattnet slöt sig kring henne. Eller när vattnet slöt sig kring henne. När hon kände tyngden från stenarna i sina fickor. ‘I feel certain I am going mad again’. En replik frånFortsätt läsa ”VW death”