Författararkiv:djanawimbledonbarnes

Människan är i regel mycket snål. Hon håller på det som är sitt, oavsett vad detta må vara; ett jobb, en position i samhället, sina medfödda privilegier, sina pengar (alla sorters, ärvda, intjänade, stulna). Ett intressant experiment vore att låta var och en själv helt anonymt bestämma hur stor del av sin lön hen skulleFortsätt läsa ”Snålheten”

Thisbe skakade på huvudet. Hon gled nedför stolen, satte ned fötterna på golvet och gick till fönstret. Det var ingen speciell utsikt där. Inget att se. Inte ens Rissnes torg gick att se. ”Det kommer att ordna sig. Allt kommer bli bra snart”, sade Thisbe och höll andan. Hon stod med ryggen vänd mot dörrenFortsätt läsa ”Thisbe, cigarett”

1 Men först var Dido alldeles utom sig av det hon precis hade gjort. Över att hon visat upp båda sidorna av sitt liv för någon. Berättat allting, ärligt och oförfalskat. Inte gett upp så fort orden blev svåra utan verkligen ansträngt sig. Han förstod verkligen nu, förstod allt om hur illa ute hon varFortsätt läsa ”Dido och Aeneas på Carmen”

Jag tog ett nytt steg in i öknen bakom mig en tystnade kör av fängslade fäder i mitt kosmos låg kaos min biljett var ogiltig nöjesfältet var naket men mina fötter var fria och ovanför de tysta karusellerna låg det leende firmamentet och i mitt bröst låg min barndoms bestigna berg jag tog ett nyttFortsätt läsa ”03:57”

Tågrälsen till Treblinka. Allt faller i glömska. Jag är inte ung längre. Min själ längtar inte lika mycket efter bekräftelse. Den är inte lika rädd för utsläckning. Vill ta systrarna B i handen och hoppa ned i det djupaste djupet. Vara den jobbigaste runt på bordet. Kedjeröka cigaretter i den franska matsalen. Luta mig motFortsätt läsa ”05:53”

Följde med J på Vänsterpartiet i Värmdös vinterfest. Saffransrisotto. Frågesport (mitt lag skulle skrika ”Engels” när vi visste svaret på en fråga). Jag hyser en stor motvilja om att engagera mig partipolitiskt. Men jag lockas av tanken på att träffa vänsterpartister i andra sammanhang. På popcorndoftande nöjesparker. Framför eldar med matt glänsande burkölar. Vinterbad tillFortsätt läsa ”09:10”

Vi som lever är bara de döda på semester. Så skrev BM. Jag lever. Hur har jag det på semestern? Jodå, det känns skönt att lämna intigheten ett litet tag. Några decennier till bara, sen kommer jag längta tillbaka till intigheten igen. Borta bra men hemma bäst liksom.

Och alla mellanchefer har på sig Adolf Eichmann-masker de blundar blundar gräver med nazifingrar i skattkistan med pensionspengar köp något för fan något du kan sälja sen något som kan ligga och glittra i ditt dödsbo

Har inte rökt på sex dagar snart. Löptränat fem dagar i rad. Förra året var ett skämt hälsomässigt. Började och slutade att röka ca nio gånger (efter att ha hållit upp i sju år). Sprang 50 mil på hela året (2021, som också var skräp, klockade jag in i alla fall 150 mil), gick uppFortsätt läsa ”13:29”

Vad är liv? Innan vi inleder denna berättelse, som på samma gång är det mest lögnaktiga och sanna du kommer att läsa i hela ditt liv, är det viktigt att vi närmar oss något som måhända kan tänkas likna ett svar på denna fråga: vad är liv? Här frestas vi genast att kasta ut någontingFortsätt läsa ”06.39”