Författararkiv:djanawimbledonbarnes

Under syrenbuskarna sitter en döende man och citerar Hjalmar Gullberg. Han är förlåtelsen världen väntar på men aldrig kan få. Jag ska fara till St. Louis. Gå i höstvindarna till hennes hus. Där ska jag få som jag vill. Dåtiden ska fortfarande vara kvar. Det doftar kolmila på övervåningen här. Golvet är nedtryckt av deFortsätt läsa ”St. Louis”

Ibland när jag bevistar en utställning, på ett galleri eller på ett museum, känner jag mig i det närmaste kvävd av det jag bevittnar. Jag känner mig som barnet i Kejsarens nya kläder. Eller nej, jag känner mig som barnets kompis, som i stället för att ropa att kejsaren är naken, håller käften. Kanske kostarFortsätt läsa ”Modern konst osv”

Gå ut och lär känna den urtidsmörka granskogen Lägg dig ner under den månbleka ödsligheten och glöm din sjuka gräv ner dina blodsugarfingrar krossa närmaste fönster upptäck alla de låsta dörrarna känn de låsta dörrarna bakom de låsta dörrarna var de evighetsstora rymderna i mellanrummen förstå att du lider av brist på det liv somFortsätt läsa ”Jerk Dandelin”

Fem kilometer från huset i Maråker ligger huset mormor och morfar bodde i. Var förbi där igår. Stod på gatan en liten stund och kände dåtiden stiga inuti mig. Mindes lukten i hallen när vi kom på besök, hur det doftade när man steg in i huset, det luktade som jord efter ett varmt regn.Fortsätt läsa ”Bokvägen”

Det talades om en soluppgång Om uppväckta folkmassor Om poeter, jonglörer, vårdbiträden Om arbetslösa, suputer, psykiskt sjuka Som en morgon kastat av sig maskerna Som var fria Som ville världen väl Friheten dödades av egoismen Av hämndlysten hänsynslöshet Den förgångna makten vaknade Blev rädd att förlora allt Skräcken för undergång blev en svart tiger BlevFortsätt läsa ”En svart tiger”

Det tycks omöjligt för mänskligheten att kraftsamla och ta sig an klimatkrisen. Mänskligheten lider av en tillsynes obotlig sjuka. Det första steget mot att bota vår sjuka torde vara att erkänna att vi är sjuka. Att vi är giriga. Att vi är fast i ett hamsterhjul vars fästen är upphängda på en teknologi som fjärmarFortsätt läsa ”Sjukdomen”

Miljöministern lyfte sitt billiga lådvin mot stjärnorna konsultfirmorna skänkte mera gratissprit beslutsfattarna talade om mordet om det svarta som låg på havets botten alla var en och samma alla hade hjärtslag, kukar, fittor alla hade pengar och planer, städhjälp, olästa romaner alla tänkte på sin egen begravning alla var inuti ett torn som rasat allaFortsätt läsa ”Kallis, 01:13”

Tre skott i natten Skyttegravsvinden, äppelskrottsögon, de Nedhuggna svarta träden Himlen en darrande hand Morgonljuset i Harlem, Blake inuti poetens kuk Kyss den gamla hippien Torka den gamla hippiens arsle Bli det dansande ljuset i staden Bli det pekande apfingret Det istidslugna hjärtat som blöder På centralstationens golv Följ den svarta jazzmusiken tillbaka Till denFortsätt läsa ”Tågräls 06:05”

Och sen sa poeten, när de passerade Kansas City, i bil på väg till Wichita: Ju mera känslor du visar mot andra desto större respons får du. Ju mera tolerans du uppvisar mot andra, desto mera öppenhet kommer du att möta, vilket såklart leder till att fler vågar visa sina känslor. Detta är en självförstärkandeFortsätt läsa ”Kansas City”

Vad kan vi säga om poeten? Han som låg på en madrass i en lägenhet i Harlem för sextio år sedan med sperma i händerna och läste Sun Flower av William Blake gång på gång och plötsligt förstod att han inte var ensam. Allt omkring honom var besjälat. Himlen var en blå hand som smekteFortsätt läsa ”Poeten”