Författararkiv:djanawimbledonbarnes

Måsarna har lämnat gärdet om morgnarna. Sommaren har alltså anlänt. Vaknade flera gånger inatt. Drömde feberdrömmar om barnen på kortis. Men de barnen jag drömde om var andra. Några jag aldrig har träffat. Det fanns en kopp på en balkong. Där låg rykande fimpar. Jag kommer skriva om allt inom sinom tid. Som Jim, somFortsätt läsa ”05.19”

Jag gick ner till de nya flytbryggorna i Stavsnäs vinterhamn och såg Giordano Bruno. Han satt längst ut, med benen dinglande över kanten och rev den nya bilden av det svarta hålet i vintergatans centrum i bitar. ”Jag matar fiskarna”, viskade Bruno. Det fanns inga fiskar i vattnet, bara små ubåtar som ryckigt rörde sig,Fortsätt läsa ”06.03”

Det knackade på ytterdörren. Dörren öppnades innan Jim hann säga ”Kom in.” Det stod en medelålders kvinna i hallen. Hon såg på Jim och log underligt. Kvinnan var attraktiv utan att vara vacker. Hon hade nervösa, desperata, svarta ögon. Ögonen glänste så som kvinnors ögon gör efter för mycket sprit. Hon hade fina kläder: enFortsätt läsa ”Gud”

Jag läser Walter Ljungqvist. Den fjärde romanen av honom jag läser. Det är underbart. Hans författarskap känns alltmer som en varm labyrint där skatter väntar vid varje återvändsgränd som inte är en återvändsgränd utan en mask jag forcerar och där jag på andra sidan finner mig vara i en ny- ännu större, labyrint. Tycker TopsyFortsätt läsa ”06.19”

Klara var 29. Hon visste att det inte var gammalt, men hon visste också att hon aldrig känt sig ung. När taxin stannat helt rörde sig chauffören mot henne. Hon kände hans lukt. Det var ingen speciell lukt, men det var en lukt. ”Klarar du dig, nu?” sade chauffören. ”Bor du här i närheten?” ”Ja,Fortsätt läsa ”Den döende mannen”

I går gick F i sömnen igen. Det var midnatt och jag ledde honom som om jag ledde en blind tillbaka till hans säng. Det är fantastiskt, hur mycket man älskar sitt barn då, när man leder sitt barn tillbaka till sin säng. För mellan trettio och tio miljoner år sedan, när Sydamerika var enFortsätt läsa ”06:10”

När taxin stannat helt rörde sig chauffören mot henne. Hon kände hans lukt. Det var ingen speciell lukt, men det var en lukt.    ”Klarar du dig, nu?” sade chauffören. ”Bor du här i närheten?”    ”Ja, jag bor här. Jag klarar mig själv, tack.”    ”Det är säkert? Att du klarar dig själv?”   Fortsätt läsa ”In case of”

Framför Öjvind och Tova stod lösa klungor med människor. En del var höga herrar med nästan lika skinande och färgrika kläder på sig som dem i kungens följe haft Den helt klart högste herren av dem alla hade skinande spännen på sina ganska så dammiga skor. Han var iklädd en röd knälång rock med gylleneFortsätt läsa ”Skylt 7”

I brevet skrev hon om hur hon brukade simma i havet. Hon bar motorcykelglasögon på den tiden – snorkel och cyklop var ju inte uppfunna ännu. Så tjusig jag måste ha sett ut, skrev hon. * 1985 reste hon tillbaka till Kuba. Mer än 40 år hade passerat. Hon plockade upp Gregorio Fuentes i CojimarFortsätt läsa ”1945, 1985”

Att leva. ej sörja ej hasta ej arbeta ej glädja sig ej sträva efter ett mål bara leva.    såsom humlan som kretsar kring syrenbusken. Som fåglarna som kvittrar i lövverket. Som syrsorna som spelar i gräset … Leva! Leva! Leva!