Författararkiv:djanawimbledonbarnes

Och så läser jag något som jag genast vet att jag alltid kommer minnas. Scenen känns som något från min egen barndom, en händelse jag vet var av betydelse men aldrig riktigt lyckats dechiffrera. Jag läser om Mary Welsh och hennes pappa, Tom Welsh. Mary är åtta år gammal. Varje kväll sitter de i salongenFortsätt läsa ”Something #6”

I rökkupén. Tåget upp till Luleå. Mannen, han vars mage varje gång tåget bromsade in snuddade vid klaffbordet. Han var såklart tjock. Nu när jag tänker tillbaka på hans utseende ser jag Carl-Gustaf Lindstedt för min inre syn, och Claes Malmberg, fast en Claes Malmberg med mycket sorgsnare ögon. Jag ser korvfingrar, nävar som varFortsätt läsa ”Nothing #7”

och om man lyckas fånga dåtiden precis som den hände om man förmår föreviga varenda tanke och lukt och ondska ser till att ingenting hänt förgäves och minnas allt ser in i de där små däggdjursögonen i skogsmörkret under granarna om jag förmår beskriva hur ögonen glänste hur kaffet luktade hur trappan upp till övervåningenFortsätt läsa ”Nada #5”

Oktober ligger bakom dem Makten makten De har den nu Det är kväll Vinterkväll. Frost På himlen gnistrar stjärnorna De är oräkneliga Gatorna är igensnöade Snön är nyfallen. Vit, ren Oktober ligger bakom dem De har makten nu

Saker under ytan. Ha den sista raden i åtanke. I am God Första ordet i dikten är Sunday Detta är alltså Guds dag Gudstjänsten är över. Flickan har på sig en minisuit, ej miniskirt Her legs keeps on moving, reading the bible fidgeting fidgeting hon vill inte läsa bibeln, vill vara någon annanstans, hon ärFortsätt läsa ”Nothing #3”

Gick förbi S:ta Clara i gamla stan. Där var jag och S nere i källaren får några år sedan och lyssnade på jazz. Tänker på den nästan säkert 100 år gamla gubben som satt framför mig. Hans Povel Ramel-glasögon. Nästintill helt skallig, förutom två femkronorsfläckar med fjunigt hår bakom öronen. Gubbens andetag var så ytliga,Fortsätt läsa ”Igår Cardierbaren, gamla stan”

Paketet i hörnet stod oöppnat i mer än en vecka. Det var från Grace Hemingway. En stor låda inslagen i presentpapper. Familjemedlemmar och vänner tjatade. ”Ernest, öppna paketet”. Till slut var det Pauline som gjorde det. Hon öppnade lådan med hjälp av en hammare. Inuti lådan fanns några av Graces senaste mediokra målningar (hon hysteFortsätt läsa ”Gåvan osv”

Jag är en nobody. Igår såg jag stjärnorna tändas när jag gick längs vägrenen mellan Älgstigen och Ålstäket. Jag är en nobody. Jag känner elden brinna inne i mig. Jag drömmer om droskorna om natten, om de silverfärgade lejonen uppe i bergen, om det låga mörka skeppet som glider över golfströmmen. Jag är en nobody.Fortsätt läsa ”05:59”

Putin tog ett djupt andetag och såg upp på stjärnhimlen. Alea acta est. En nittioårig kvinna i Charkov ligger klarvaken och tänker på tyskarna. På leendet hon fick av den unge mannen i dödskalleuniformen. Sedan tänker hon på statyn på torget, den som överlevde tyskarnas återkomst tre gånger. Ska den falla nu? Om Putin kommer?Fortsätt läsa ”05.43”

Någon har suttit för länge inne på Nobelbibliotekets toalett. Framför soptunnan med tomflaskor inne på det fina hotellet står en servitris och gråter. I grottans mörker droppar det från stalaktiterna. Det låter som oregelbundna hjärtslag, som om en tidsepok tynar bort. Anckarströms kraglösa vita skjorta. Det doftar bränd ved i vinden som tar tag iFortsätt läsa ”Morgon. Vallabod. Skarprättare”