Författararkiv:djanawimbledonbarnes

Genie och jag mötte upp Berlinski i foajen. Berlinski satt nedsjunken i en mjuk filtfåtölj framför en flera meter hög spegel. Han var klädd i en silverkostym, drack en hundradollarscocktail och talade med sig själv, till sin egen spegelbild. ”Problemet”, sa han mjukt, ”med evolutionsteorin är att den inte går att upprepa så som denFortsätt läsa ”04.45”

Målaren i Bernards debut. Sökandes, undflyende sig själv, sina skugga, sitt liv, sin fysiska kropp. Ut i frosten, ut i mörkret. Ut mot människoblivande, människoförintande. Varmt kaffe på mina läppar. Bultande sår på min tumme. Dean Moriarty-sår? Anne på Grönkulla-sår? Brevet från Simon. Det varma hugget i hjärtat. Känslan av att vara den enda godaFortsätt läsa ”04.30”

Det finns inga nybyggda torn att skåda i horisonten. Stenen ute på Storjungfrun, den rödblågråa ned insprängd glittrande kvarts, är borta. När jag vaknade kändes det som om någon hade flyttat på den och tagit hem den till sig för att använda som brevpress eller lagt den i sin jackficka och glömt bort den. MålarenFortsätt läsa ”04:12”

Jag är i ett slakthusliknande, vitkalkat rum. Rummet är alldeles tomt. Det är sjukhusdirektören som låst upp rummet och med ett vänligt leende manat mig att gå in. Jag är ensam, men jag känner att många av det Karolinska sjukhusets läkare står bakom dörren som precis stängts igen bakom mig. Plötsligt förändras ljuset och dåFortsätt läsa ”Paolo Macchiarinis dröm”

Katterna väntar på mig i köket när jag går upp. När jag lämnar bränningarna som är min sons andetag och går ut i köket. När jag sätter mig framför köksfönstrets mörker och krukväxternas tystnad. Varje tidig morgon är ett förlåt, en påminnelse om all tid jag slösat bort tidigare i livet. Varje nyskriven rad ettFortsätt läsa ”04:54”

Limeskalen ligger på asfalten. Frosten glittrar uppe på de rakade hjässorna. De går i raka led mot statyerna i viken, halvt dränkta i det stigande havet. Bakom åskan sjunger Ella Fitzgerald Strange fruit. Jag ser rätt in i hjortögonen och gör en rörelse som om jag ska tända en cigarett. Det var fint därute påFortsätt läsa ”04:59”

Det här var kul! Och lite pinsamt … Kuskar runt bland diverse Gatsby-grejer just nu och råkar snubbla över ett examensarbete av Marjut Edelman från Lunds universitet (översättarutbildningen). Det är en jämförande studie av två översättningar av The Great Gatsby. Min översättning nämns men det är Ekwalls och Olzons som jämförs. Roar mig ändå medFortsätt läsa ”Ibland blir det fel …”

Och vem är då utanför? Det är de flesta, nästan alla. Den nyinflyttade från landet till storstaden är utanför, den utarbetade fabriksarbetare är det, bidragstagaren, lastbilschauffören, specerihandlaren, vårdbiträdet, uppkomlingen med nya pengar. Alla dessa och många fler därtill är utanför och de står alla lika maktlöst ovetande – och oförstående – inför dem som inteFortsätt läsa ”10.34”

PH3 PH3 PH3 Fosfinet som sönderfaller i Venus atmosfär. CH4 CH4 CH4 Metanet som dunstar bort över Mars roströda öknar. Liv? Dessa kemiska processer kan mycket väl vara biotiska, de skulle alltså kunna vara spår av liv. Restprodukter av en pågående biologi. Det levande in action. Och vad döljer sig i det rinnande vattnet nereFortsätt läsa ”Annat liv”

Hurricane Hawkins har lagt sig ned i skogens kvistiga mörker för att dö. Hon viskar om replokalen i Varberga, om möjligheterna vi kanske hade men struntade i. Om att alla möjligheter slutar i låsta dörrar där växande guldskatter ligger oåtkomliga i minnenas mörker. Benkrossande hundar och hyenor. Denisova-händer våta av lera. Den sista jukeboxen. DenFortsätt läsa ”We all are”