Författararkiv:djanawimbledonbarnes

Salen låg under jord. Salen var så stor. Stjärnbilder brann i skuggorna precis under taket. Gångar och korridorer ledde ned till salen. En dörr fanns bakom ett arkivskåp i det nedlagda magasinet på Örebros stadsbibliotek. En dörr fanns bakom en lucka i golvet under det löpande bandet på en laxfabrik norr om Bergen. Tusentals flerFortsätt läsa ”I salen en orgel”

Kan det vara så? Att en händelse i barndomens djupbrunn mognar i dig i trettio år innan du överhuvudtaget kan förstå, eller ens veta, vad som egentligen hände dig? Se det dina barnögon inte såg? Blicken du fick landar tillslut i dig. Ögonen som såg dig. Döda sedan längre. Slammer mellan tågvagnarna. Ormen nere påFortsätt läsa ”05:28”

du lämnade krogen utan förvarning utan ord du försvann ut i den stålkalla februarinatten dina steg mot aphuset inte mot oss mot något annat du var en fjäril och en tiger den enda som såg dig snava över kullerstenarna var du din stapplande spegelbild din röst knastrade i porttelefonen du skrattade rosslade spottade vi hördeFortsätt läsa ”(frida)”

Ludwig Han var en ung man på tiden. Tankarna brann inuti honom när han bosatte sig i den lilla byn Skjolden längst in i den mäktiga Sognefjorden. I detta vackra, regniga, bergiga landskap skulle han lösa filosofins gåta. Varje morgon steg han upp innan soluppgången. Elden i kaminen knäppte och knastrade. Han tog fram anteckningsblockenFortsätt läsa ”Ludwig, Samira, Neil”

Den här essän handlar om hjärnans storlek. Och vad den kan tänkas betyda. 1913, i närheten av den lilla byn Boskop i Sydafrika, hittade två lantbrukare i färd med att gräva ett dike, delar av en förhistorisk människa, bland annat delar av en skalle. Skallen såg märkligt stor ut, det såg till och med deFortsätt läsa ”DU, JAG, HOMO CAPENSIS, VISKNINGARNA FRÅN FORNTIDEN OCH DET VISKNINGARNA BERÄTTAR OM OSS, KLIMATKRISEN OCH DET MINSTA MOTSTÅNDETS TIDSÅLDER”

Pappa tar inte till höger när vi kommer fram till det snötäckta elljusspåret. Han springer istället rakt fram, in på stigen som slingrar sig uppför höjden som ligger dold av granskog. Jag ökar farten, ökar frekvensen. Annars har jag svårt att hänga med. Pappa är bättre än mig på att springa på snötäckta skogsstigar. HanFortsätt läsa ”utkast/utkast/utkast”

Min treåriga skugga över asfalten. Vinden i mitt blonda tjocka hår. Träkojan uppe i skogen, där vi gjorde det där fula, det vi visste var fult men gjorde ändå. Morgnarna på träningslägret i Kreta. När vi sprang genom den stängda staden i Portugal. Vi sprang så kraftfullt, så fort genom de tomma gatorna. Betydelser. AlltFortsätt läsa ”06.47”

Bålen smakar som gammal frukt utblandat med klister. Jag blundar och lyssnar till sorlet ute på balkongen. Sofies hackiga skratt, två knallande mopeder som kör i varv efter varv runt huset. En accelererande mängd bilder, minnen, blixtrar inuti mitt huvud. Jag känner mina steg på ängarna och i skogsbackarna och ute på gården. Jag drarFortsätt läsa ”Bärbels första fylla”

Pojken tog hennes hand. De skyndade sig genom ruinerna på väg mot Goliat. Varje gång de sprang förbi en bombgrop hoppade pojken ned och letade efter mera att äta. Han berättade historien om Zana, Goliats mor. Zana hade infångats i skogarna utanför Abkhazia, en liten by uppe i de georgiska bergen. ”Zana var så vildFortsätt läsa ”Om Goliats mor”

Följ bryggan ut på vattnet. Känn vattnet rulla under dig. Förstå din litenhet. Alla glömda som kom före dig, alla tankar som ska komma sen. Lyssna till de barbenta som går längs stranden, vet att de sitter på samma hemligheter som du. De viskar om samma katastrofer, de sista andetagen, tennismatchen innan lunch, de somFortsätt läsa ”07:12”