Författararkiv:djanawimbledonbarnes

När hon klev in i vänthallen blev alla varse henne. Alla förstod. Alla förundrades över det slags väsen hon helt tydligt var. Alla såg att hennes leende var som Marlene Dietrichs, alla visste att hennes hjärta bultade med samma kraft som Fredrik den Stores. Alla förundrades av hennes ögon, så underbara och främmande, som omFortsätt läsa ”04:23 – 04:41”

Klockan närmade sig tio på kvällen. Byn var tyst. Grusvägen mellan radhuslängorna och fårhuset låg gömd under snön. Det var is på bäcken och vattnet strömmade under isen. Tidigt på morgonen kom dimman in från sjön och i dimman gick hjortarna. Det bodde inte längre några barn i byn men inuti den nedlagda rostugnen hadeFortsätt läsa ”Stjärnhimlen ovanför”

Strax innan bussen körde förbi pizzerian i Grantomta tittade jag upp och åt sidan. Utan att tänka log jag och sa hej åt en flicka i tioårsåldern som gick förbi i mittgången. Hon gjorde samma sak som mig och i samma millisekund. Våra blickar möttes. Vi log. Vi sa hej. Det var mycket märkligt, somFortsätt läsa ”04:15 – 04:35”

Av de 1503 människor som hamnade i vattnet när Titanic sjönk var två vid liv när en livbåt återvände för att söka efter överlevare. En av dem var en kinesisk man. Han hade stått och balanserat på en flytande dörr i en timmas tid. Först omgiven av skriken och sen av tystnaden. Av stjärnljus ochFortsätt läsa ”04:19 – 04:48”

Hoppet Jim satte sig ned vid ett dukat bord och väntade. Han satt med ryggen vänd mot balustraden och järngrinden. Klockan närmade sig åtta och de hade ännu inte ätit någon middag. Clara var sen. Hon hade haft den där blicken hela dagen.    Terrassen med de runda dukade borden låg på en höjd, femtioFortsätt läsa ”Hoppet”

”Vad är svaret?”, undrade GS på sin dödsbädd och när inte ABT svarade något undrade GS istället ”Vad är frågan?”. Igår gick vi ut i skogen och tände en liten brasa. Vi lekte lite kurragömma och när vi kom hem ville F tända ett stearinljus. Det finns inga svar. Allting är svar. Det finns ingaFortsätt läsa ”What was?”

Påskaftonen var svår. Pappa såg för första gången sjuk ut på riktigt, som om han klivit över till de sjukas sida och bränt broarna efter sig. Jag har alltid tänkt att han skulle reda sig när han sålde restaurangen, att han skulle få tid att leva då. Resa. Möta världen med fickorna fulla av pengar.Fortsätt läsa ”04:58 – 05.15”

Jag tog doktor Lorentz eka och rodde ut till Stiltsville. Jag nådde husen på pelare ute i havet i soluppgången. I ett av husen, målat i rosa och gult, hördes muntra toner. Människoröster vibrerade innanför väggarna som bin inuti en bikupa. Jag förtöjde ekan och gick uppför trappan. Under mina fötter väste havet. Vattnet hävdeFortsätt läsa ”04:46 – 05:05”

Martha Gellhorn var 70 år när hon flyttade till Kenya, till Nyali. Hon bodde ensam i ett hus utan el, nära den indiska oceanen. Hon levde, försökte skriva böcker och försökte läsa Proust. Hon beskrev de svarta nätterna i långa brev, tog upp kontakten med sin son och blev våldtagen under en strandpromenad några dagarFortsätt läsa ”04:39 – 5:00”

Jag skulle gå med raska steg till Natural History Museum i New York och kräva att få tala med doktor Chris Stringer. Min kraftfulla röst skulle locka ut mr Stringer. Han skulle lämna lådorna med ben och kraniumfragment i magasinet och göra mig sällskap till det där lilla stället vid metron där de serverade glödandeFortsätt läsa ”3.”