Kategoriarkiv: Okategoriserade

Jag är i ett slakthusliknande, vitkalkat rum. Rummet är alldeles tomt. Det är sjukhusdirektören som låst upp rummet och med ett vänligt leende manat mig att gå in. Jag är ensam, men jag känner att många av det Karolinska sjukhusets läkare står bakom dörren som precis stängts igen bakom mig. Plötsligt förändras ljuset och dåFortsätt läsa ”Paolo Macchiarinis dröm”

Katterna väntar på mig i köket när jag går upp. När jag lämnar bränningarna som är min sons andetag och går ut i köket. När jag sätter mig framför köksfönstrets mörker och krukväxternas tystnad. Varje tidig morgon är ett förlåt, en påminnelse om all tid jag slösat bort tidigare i livet. Varje nyskriven rad ettFortsätt läsa ”04:54”

Limeskalen ligger på asfalten. Frosten glittrar uppe på de rakade hjässorna. De går i raka led mot statyerna i viken, halvt dränkta i det stigande havet. Bakom åskan sjunger Ella Fitzgerald Strange fruit. Jag ser rätt in i hjortögonen och gör en rörelse som om jag ska tända en cigarett. Det var fint därute påFortsätt läsa ”04:59”

Det här var kul! Och lite pinsamt … Kuskar runt bland diverse Gatsby-grejer just nu och råkar snubbla över ett examensarbete av Marjut Edelman från Lunds universitet (översättarutbildningen). Det är en jämförande studie av två översättningar av The Great Gatsby. Min översättning nämns men det är Ekwalls och Olzons som jämförs. Roar mig ändå medFortsätt läsa ”Ibland blir det fel …”

Och vem är då utanför? Det är de flesta, nästan alla. Den nyinflyttade från landet till storstaden är utanför, den utarbetade fabriksarbetare är det, bidragstagaren, lastbilschauffören, specerihandlaren, vårdbiträdet, uppkomlingen med nya pengar. Alla dessa och många fler därtill är utanför och de står alla lika maktlöst ovetande – och oförstående – inför dem som inteFortsätt läsa ”10.34”

PH3 PH3 PH3 Fosfinet som sönderfaller i Venus atmosfär. CH4 CH4 CH4 Metanet som dunstar bort över Mars roströda öknar. Liv? Dessa kemiska processer kan mycket väl vara biotiska, de skulle alltså kunna vara spår av liv. Restprodukter av en pågående biologi. Det levande in action. Och vad döljer sig i det rinnande vattnet nereFortsätt läsa ”Annat liv”

Hurricane Hawkins har lagt sig ned i skogens kvistiga mörker för att dö. Hon viskar om replokalen i Varberga, om möjligheterna vi kanske hade men struntade i. Om att alla möjligheter slutar i låsta dörrar där växande guldskatter ligger oåtkomliga i minnenas mörker. Benkrossande hundar och hyenor. Denisova-händer våta av lera. Den sista jukeboxen. DenFortsätt läsa ”We all are”

Flickan stiger ut ur skuggan och snubblar till på en isfläck som legat dold under snön. Hon kramar en hård snöboll, siktar på en ekorre, men träffar i stället en fönsterruta på övervåningen i den gamla kärringen Hydra Pontelius högrest vindlande kråkslott. Kärringen Pontelius vrålar och stormar ut ur huset. Hon tar flickan på barFortsätt läsa ”Flickan och Hydra Pontelius”

Efter ett fem timmar långt samtal på Hälls av den sort man aldrig minns med människor jag idag inte kommer ihåg, ens till utseendet, träffade jag Fernando Naranja för första gången. Naranja låg ensam på gräset i slottsparken i halvt upprätt ställning. Trots att det var mitt på dagen och solen brände hett låg NaranjaFortsätt läsa ”1997”

Att vara vid liv är att böja sig ned mot havet och låta fingertopparna snudda vid vattnet. Det är att smyga fram till sängkanten och lyssna till ditt sovande barns andetag. Att vara vid liv är att stanna upp mitt i folkmassan. Det är att höra mullret från den stora scenen och dela en cigarettFortsätt läsa ”Att vara vid liv”