Kategoriarkiv: Okategoriserade

Hon hoppade efter sitt barn ner i havet. Båda dog. Sjuårspojken och mamman. Jag kommer aldrig bli varse vad de gjorde den sista morgonen i livet. Skrattade de. Kramades. Bråkade. Längtade pojken efter att godisbutiken skulle öppna. Mammans ögonblicksbeslut. Det vackraste en människa kan göra. Hon gjorde det. … Maråker känns som en kuliss iFortsätt läsa ”Juli”

Hon hoppade efter sitt barn ner i havet. Båda dog. Sjuårspojken och mamman. Jag kommer aldrig bli varse vad de gjorde den sista morgonen i livet. Skrattade de. Kramades. Bråkade. Längtade pojken efter att godisbutiken skulle öppna. Mammans ögonblicksbeslut. Det vackraste en människa kan göra. Hon gjorde det. … Maråker känns som en kuliss iFortsätt läsa ”juli”

En fritidsledare/resurslärare som jobbar på F:s skola firade att han fått 30K följare på tik-tok med att sända live från soffan i skärgårdsvillan. Han lutade sig tillbaka, smuttade på kylt rosévin. Då knackade DUMPEN på, mitt i livesändningen. Skolan (F:s skola alltså) har fått in både det ena och det andra om denna mysfarbror underFortsätt läsa ”Juni”

Jag och Tintomara hade suttit vid ekträdet hela natten. När natten var som mörkast såg vi syrenerna utanför nummer 18 lysa som blåa stjärnor omgivna av en mörkgrön himmel. Det var då, strax innan soluppgången, jag först började förstå vem hen egentligen var, att hen var en sorts varelse som långsamt föryngrades, mycket långsammare änFortsätt läsa ”1908”

Idag tänker jag ögonblicket i en människas liv då hon övergår från barndom till det där andra. Jag tänker på de första raderna i Shoreline av Broder Daniel (ever since i was 8 or 9, i´ve been standin on the shoreline), på den sista meningen i Hemingways novell Indian Camp (In the early morning inFortsätt läsa ”Barndomsberget”

Jag vill att Letecia Stauch ska dö. Hennes inspelade samtal med Gannon, efter att drogat honom och tänt eld på honom, är det vidrigaste jag hört. Hon, en vuxen person. Han, hennes 11-årige styvson. Har aldrig känt så mycket avsky och hat mot en människa som efter att ha lyssnat på rättegången, hört vittnena, lögnerna.Fortsätt läsa ”Letecia Stauch”

Syrenerna. Stålgrå i skymningen och mitt på dagen glänsande som påfågelfjädrar. Läste en kandidatuppsats om Paula igår. Tänkte på ordningen. Om vi ger ut hela jävla sviten. Kanske Dam i svart som prolog? Kanske behålla den ordning jag läst i? Då är Paula ett mysterium fem böcker in. Knappt nämnd. Mitt subjekt. Ute i periferin.Fortsätt läsa ”Stigen i skogen”

How about that dance? Wich one? The one u did 1989. When u where 11 and she was 14? Yeah, that one. … i natt drömde tretusen personer att de stod och väntade under klockan på the grand staircase på Titanic. En av dessa personer väntade på en av dem som också drömde att deFortsätt läsa ”04:59”

Buss 142, platsen där MCandless dog, står på ett museum. Innan dess vallfärdade människor till den i ödemarken.Vad visar det på? Det visar på vår envisa förmåga att sanktifiera saker och ting. Fylla objekt med mening. Vi kan liksom inte låta bli. Buss 142 är inte bara en plats, ett objekt. Inte bara ett rumFortsätt läsa ”07:07”

Och vid det runda bordet satt herrarna i första klass. De talade om håkäringarna som samlats runtom det sjunkande skeppet. Om grönlandsvalen hundraårssång i djupet. De talade om sin ynnest, att få dö som jordens herrar och jag tänker på ångaren Atlantic där inte en enda kvinna eller ett enda barn överlevde den där nattenFortsätt läsa ”Titanic”