Kategoriarkiv: Okategoriserade

Tänk dig att du är lägervakten Sätt dig i förövarens skor Gör det Tänk dig att tåget snart kommer känn tystnaden och hundarna känn plikten plikten rädslan Tänk dig att du är lägervakten Tänk dig att tåget snart kommer Gör det känn plikten plikten rädslan Var är din mänsklighet Vilket motstånd håller dig vid livFortsätt läsa ”Augusti”

Människan är, när alla skal är borta, i grunden en solipsistisk varelse. Hon skapar sig en värld där den egna personen inte bara befinner sig i centrum, utan är centrum. Gör det inte varenda en av oss unik? Är vi inte som snöflingor, unikt sammansatta, här nu, borta snart. Jag tände ännu en cigarett. JagFortsätt läsa ”Dark dancer”

How dull are u? Very dull, thank you. … Jag går långsamt. Trottoaren är eftermiddagstom. Hyreshusen ligger i skugga. Jag sneglar upp på balkongerna. De flesta är tomma. Jag tänker att balkongerna har tömts eftersom ingen röker längre. Hej, Pelle, säger en mild mansröst bakom mig. Jag känner hur min mun dras ut till ettFortsätt läsa ”Juli”

Hon hoppade efter sitt barn ner i havet. Båda dog. Sjuårspojken och mamman. Jag kommer aldrig bli varse vad de gjorde den sista morgonen i livet. Skrattade de. Kramades. Bråkade. Längtade pojken efter att godisbutiken skulle öppna. Mammans ögonblicksbeslut. Det vackraste en människa kan göra. Hon gjorde det. … Maråker känns som en kuliss iFortsätt läsa ”Juli”

Hon hoppade efter sitt barn ner i havet. Båda dog. Sjuårspojken och mamman. Jag kommer aldrig bli varse vad de gjorde den sista morgonen i livet. Skrattade de. Kramades. Bråkade. Längtade pojken efter att godisbutiken skulle öppna. Mammans ögonblicksbeslut. Det vackraste en människa kan göra. Hon gjorde det. … Maråker känns som en kuliss iFortsätt läsa ”juli”

En fritidsledare/resurslärare som jobbar på F:s skola firade att han fått 30K följare på tik-tok med att sända live från soffan i skärgårdsvillan. Han lutade sig tillbaka, smuttade på kylt rosévin. Då knackade DUMPEN på, mitt i livesändningen. Skolan (F:s skola alltså) har fått in både det ena och det andra om denna mysfarbror underFortsätt läsa ”Juni”

Jag och Tintomara hade suttit vid ekträdet hela natten. När natten var som mörkast såg vi syrenerna utanför nummer 18 lysa som blåa stjärnor omgivna av en mörkgrön himmel. Det var då, strax innan soluppgången, jag först började förstå vem hen egentligen var, att hen var en sorts varelse som långsamt föryngrades, mycket långsammare änFortsätt läsa ”1908”

Idag tänker jag ögonblicket i en människas liv då hon övergår från barndom till det där andra. Jag tänker på de första raderna i Shoreline av Broder Daniel (ever since i was 8 or 9, i´ve been standin on the shoreline), på den sista meningen i Hemingways novell Indian Camp (In the early morning inFortsätt läsa ”Barndomsberget”

Jag vill att Letecia Stauch ska dö. Hennes inspelade samtal med Gannon, efter att drogat honom och tänt eld på honom, är det vidrigaste jag hört. Hon, en vuxen person. Han, hennes 11-årige styvson. Har aldrig känt så mycket avsky och hat mot en människa som efter att ha lyssnat på rättegången, hört vittnena, lögnerna.Fortsätt läsa ”Letecia Stauch”

Syrenerna. Stålgrå i skymningen och mitt på dagen glänsande som påfågelfjädrar. Läste en kandidatuppsats om Paula igår. Tänkte på ordningen. Om vi ger ut hela jävla sviten. Kanske Dam i svart som prolog? Kanske behålla den ordning jag läst i? Då är Paula ett mysterium fem böcker in. Knappt nämnd. Mitt subjekt. Ute i periferin.Fortsätt läsa ”Stigen i skogen”