Kategoriarkiv: Okategoriserade

Och bli det som katten sa en ryggmärgsflöjt ett moln, ett klänningstyg en upplyst boulevard ett manifest uppspikat innanför i väntan på att tåget ska karuselldansa learn your lesson som Madame Sosostris när hon såg det hon såg på djuröbron … The world has moved on The future is about speed death destruction the futureFortsätt läsa ”Ghosts”

M: Varför säger du att Allen Ginsberg varit på månen? Det har han inte. J: Jag är väl besatt av honom. Jag tycker om att se honom i olika situationer. Som en seriefigur. Nu ser jag honom enkom iklädd kilt springa uppför kullen på gärdet. Han håller armarna som om han spelade säckpipa. Givetvis finnsFortsätt läsa ”Allen Ginsberg månen”

M: Vad har han för kläder på sig? J: Något som likagärna skulle kunna vara hår. Hår! Han ler, eller grinar av fruktan. Jag kan inte riktigt se mig mätt på honom. Skulle verkligen velat vara där när han läste Howl för första gången. Han tycks mig så … kraftfull. Hans sneda rygg gör honomFortsätt läsa ”Lägg till rubrik”

04:34 Hur var det nu den store poeten sa? Han sa att barndomen var vår guldålder. Vårt paradis. Puberteten var vårt syndafall. Då fördrevs vi, ut ur Eden. Ibland minns vi ändå, hur det var. Hur det var när vi var sju och kände trollstavarna balansera på våra axlar. Hur det var när vi varFortsätt läsa ”04:03”

Och de hittade medelåldern i en gammal sardinburk, trädde avarten på en tråd som drogs upp till månen av en blek vacker kvinna iklädd nattsärk. Hon samlade på sovande björnar i en grotta, smekte Don Quijote i ryggslutet och slickade upp den sista droppen av blod som blänkte på hennes fingertopp. Det stora kalaset pågickFortsätt läsa ”08:44”

In ”Mina löjen”, Kellgren both expresses the optimism for the future that characterized the early Enlightenment (modern man as well as modern society can develop into something else, something that is better and built on empiricism, on reason), but he also expresses the increasingly cynically tinged libertinism that followed the Enlightenment’s ideas about man’s possibilitiesFortsätt läsa ”Mina löjen”

Sprang lilla barnviksslingan och tänkte på Virginia Woolfs självmord. Livrädd för det kommande nazistiska styret. Kanske annat också. Tänkte hon på Ophelia? Innan vattnet slöt sig kring henne. Eller när vattnet slöt sig kring henne. När hon kände tyngden från stenarna i sina fickor. ‘I feel certain I am going mad again’. En replik frånFortsätt läsa ”VW death”

Människan är i regel mycket snål. Hon håller på det som är sitt, oavsett vad detta må vara; ett jobb, en position i samhället, sina medfödda privilegier, sina pengar (alla sorters, ärvda, intjänade, stulna). Ett intressant experiment vore att låta var och en själv helt anonymt bestämma hur stor del av sin lön hen skulleFortsätt läsa ”Snålheten”

Thisbe skakade på huvudet. Hon gled nedför stolen, satte ned fötterna på golvet och gick till fönstret. Det var ingen speciell utsikt där. Inget att se. Inte ens Rissnes torg gick att se. ”Det kommer att ordna sig. Allt kommer bli bra snart”, sade Thisbe och höll andan. Hon stod med ryggen vänd mot dörrenFortsätt läsa ”Thisbe, cigarett”

1 Men först var Dido alldeles utom sig av det hon precis hade gjort. Över att hon visat upp båda sidorna av sitt liv för någon. Berättat allting, ärligt och oförfalskat. Inte gett upp så fort orden blev svåra utan verkligen ansträngt sig. Han förstod verkligen nu, förstod allt om hur illa ute hon varFortsätt läsa ”Dido och Aeneas på Carmen”