Författararkiv:djanawimbledonbarnes

Om sex dagar ska privatspanaren Otto Ekevi avslöja vem det var som mördade Olof Palme. Kelterna stred nakna när de anföll och brände ner Londinium. Om sex dagar ska privatspanaren Otto Ekevi avslöja vem det var som mördade Olof Palme.

Om sju dagar ska privatspanaren Otto Ekevi avslöja vem det var som mördade Olof Palme. Igår avslutades rättegången mot Macchiarini. Åklagaren yrkade på minst fem år i fängelse. Jag tänkte att ett passande straff vore att operera in en plaststrupe i Macchiarini. Det vore förvisso barbariskt. Men, barbariskt är även hans brott. Med sammetslen stämmaFortsätt läsa ”06:19”

Om åtta dagar ska privatspanaren Otto Ekevi avslöja vem det var som mördade Olof Palme. Kanske har han frågat väggarna? Gått runt med en pendel som professor Kalkyl och muttrat ”lite mer åt väster”. Kanske vet han verkligen? Tänk om det vore så? Förlaget borde kanske kontakta Otto redan nu? Innan hela världen rycker iFortsätt läsa ”05:12”

Om nio dagar ska privatspanaren Otto Ekevi berätta vem det var som mördade Olof Palme. När jag kom hem inatt låg ett handskrivet brev till mig på diskbänken. Brevet, skrivet på spanska, var handskrivet. Avsändaren var Linda B på Jehovas vittnen. Jag log. Gud, tänkte jag, har då verkligen inte pratat med min hemspråkslärare. NärFortsätt läsa ”08:40”

Om tio dagar ska privatspanaren Otto Ekevi säga vem som mördade Olof Palme. Imorgon sätter vi oss i bilen, åker till Hälsingland och köper ett hus. Vår ungkatt Sigge (av en granne kärleksfullt kallad Torsten) har utegångsförbud pga skadad tass. Han haltar runt i lägenheten och jamar deprimerat. Pratade med Storytel igår. Verkar som jagFortsätt läsa ”07:01”

Johnny Depp som stapplar omkring i ett dyrt dyrt dyrt kök. Han sparkar på möblerna och ropar ”mother fucker”. Häller upp en kanna vin. Allt jag kan tänka på är hur dödlig han är. Match in the gastank. Bom! Bom! De nya, helt jävla otroliga, uppgifterna från Australien. Om mikroorganismerna inkapslade i stensalt. Alger ochFortsätt läsa ”05.25”

Idag tänker jag på Pernilla Randolf och Djuna Barnes. Jag tänker på mörkret, det på samma gång påtvingade och självvalda. På att som ung vara en av dem som blev varse en lockande eld, tog sats och sprang mot den. Jag tänker på processen, hur stegen mot det lockande och tillsynes meningsfulla ohjälpligt och omärkligtFortsätt läsa ”Pernilla Randolf, Djuna Barnes”

Måsarna har lämnat gärdet om morgnarna. Sommaren har alltså anlänt. Vaknade flera gånger inatt. Drömde feberdrömmar om barnen på kortis. Men de barnen jag drömde om var andra. Några jag aldrig har träffat. Det fanns en kopp på en balkong. Där låg rykande fimpar. Jag kommer skriva om allt inom sinom tid. Som Jim, somFortsätt läsa ”05.19”

Jag gick ner till de nya flytbryggorna i Stavsnäs vinterhamn och såg Giordano Bruno. Han satt längst ut, med benen dinglande över kanten och rev den nya bilden av det svarta hålet i vintergatans centrum i bitar. ”Jag matar fiskarna”, viskade Bruno. Det fanns inga fiskar i vattnet, bara små ubåtar som ryckigt rörde sig,Fortsätt läsa ”06.03”

Det knackade på ytterdörren. Dörren öppnades innan Jim hann säga ”Kom in.” Det stod en medelålders kvinna i hallen. Hon såg på Jim och log underligt. Kvinnan var attraktiv utan att vara vacker. Hon hade nervösa, desperata, svarta ögon. Ögonen glänste så som kvinnors ögon gör efter för mycket sprit. Hon hade fina kläder: enFortsätt läsa ”Gud”