Kategoriarkiv: Okategoriserade

Det var ingenting särskilt med hennes röst. Det var en vanlig röst. En sån röst som mötte dig hundratals gånger om året.”Behöver ni något är det bara att säga till.””Tack”, sade hon och rättade till den helvita klänningen. Att det var en helvit klänning fick Walton att tänka på gamla bilder han trodde att hanFortsätt läsa ”2024:2”

Ett flertal infångade himlakroppar bortanför Kuiperbältet? Några lika stora som jorden? Stulna från en passerande stjärna för mycket längesedan? Önsketänkandet om Homo naledi? Rachel Rosens ilska? Nyårsnatten i Gaza city? Uri Gellers många livslögner? Ingenstans på jorden finns dina steg bevarade. Åh, allt bara dina ögon såg. Och nästa år kommer tågen inte vänta påFortsätt läsa ”2024:1”

Tåget tycktes vara glatt över att ha lämnat stationen. Med ett långt kliv försvann det in i mörkret. Hon gnuggade med handsken på fönstret men kunde inte se någonting … bara ett träd som spretade likt en svart solfjäder eller strålar av ljus, eller konturerna av en kulle, högtidlig och enorm. Inuti vagnen bredvid börjadeFortsätt läsa ”05:26”

De hade pratat om det så ofta. Först hade det oroat henne hemskt mycket, att upptäcka hur kall hon var, men efter en tid tycktes det inte spela någon roll. De var ju så ärliga mot varandra … sådana goda kamrater. Det var detta som var det bästa med att vara en modern människa. EttFortsätt läsa ”04:59”

Republikanernas första presidentdebatt. Trump var inte där. Resterande fick av moderatorn frågan ”hur många av er anser att klimatförändringar sker och att det är människan som till största delen ligger bakom dessa? Räck upp en hand.” Ingen, jag upprepar INGEN av potentaterna på debattscenen räckte upp handen. Frihet är att bära vapen och bygga enFortsätt läsa ”05:51”

Apropå Daniel Ståhl. Vi såg på diskusfinalen. Och det är en sak med den jag inte riktigt förmår släppa. Det är inte Ståhls monsterkast. Inte hans seger. Inte hans kärleksförklaringar i segerintervjuerna. Det är minut efteråt. När han gjort det där otroliga. När han är klar. När han går ut ur diskusringen omgiven av 90Fortsätt läsa ”Daniel Ståhl”

För ett antal år sedan såg jag Werner Herzogs dokumentärserie ”On Death Row”, där den gode Herzog på sitt oefterhärmliga vis intervjuar människor i USA dömda till döden. I ett av avsnittet tog sig Herzog an Darlie Lynn Rourier; dömd till döden för att en juninatt 1996 knivmördat sina två små söner, fem och sexFortsätt läsa ”Darlie Lynn Routier”

Tänk dig att du är lägervakten Sätt dig i förövarens skor Gör det Tänk dig att tåget snart kommer känn tystnaden och hundarna känn plikten plikten rädslan Tänk dig att du är lägervakten Tänk dig att tåget snart kommer Gör det känn plikten plikten rädslan Var är din mänsklighet Vilket motstånd håller dig vid livFortsätt läsa ”Augusti”

Människan är, när alla skal är borta, i grunden en solipsistisk varelse. Hon skapar sig en värld där den egna personen inte bara befinner sig i centrum, utan är centrum. Gör det inte varenda en av oss unik? Är vi inte som snöflingor, unikt sammansatta, här nu, borta snart. Jag tände ännu en cigarett. JagFortsätt läsa ”Dark dancer”

How dull are u? Very dull, thank you. … Jag går långsamt. Trottoaren är eftermiddagstom. Hyreshusen ligger i skugga. Jag sneglar upp på balkongerna. De flesta är tomma. Jag tänker att balkongerna har tömts eftersom ingen röker längre. Hej, Pelle, säger en mild mansröst bakom mig. Jag känner hur min mun dras ut till ettFortsätt läsa ”Juli”